En fossilfri bilkö är fortfarande en bilkö – Johanna Grant

I slutet på 2014 rullade 4,6 miljoner personbilar i trafik, en stadigt ökande siffra som i praktiken innebär att fyra av fem svenskar väljer bilen. Av dessa fordon kör ca 93 % på fossilt bränsle, samtidigt som alltfler nybilsköpare väljer bränsletörstiga fyrhjulsdrivna bilar för sitt vardagsresande. Bilismen och vägtrafiken är därmed Sveriges enskilt största utsläppspost och tiden är knapp tills Sveriges mål om en fossiloberoende fordonsflotta 2030 ska vara införlivat.

 

Att blott mäta bilismen i siffror är inte nödvändigt för att inse bilens status. Om vi skulle osynliggöra alla fordon skulle vi likväl se bilens tydliga avtryck på samhället.  Tankstationer, trafikskyltar, ljus, linjer, garageuppfarter där bilen har tillägnats sitt eget hus, vägnät och parkeringsplatser som ovanifrån förefaller som stora asfalterade fält.

 

Varför är då detta ett problem? Bilen ger ju trots allt stora friheter att lösa vardagspusslet, utan hänsyn till geografiska avstånd. Den står för en mobilitetslösning, väntandes på nära avstånd, alltid redo. Särskilt oumbärlig är den självklart på landsbygden då avstånden är långa och alternativen få.

 

I staden visar emellertid bilismen sin fulaste sida. Förutom de påtagliga problemen med ohälsa, luftföroreningar och för tidig död, påverkar den stadens liv och vitalitet.  I stället för att skapa tillgänglighet och vara en mobilitetslösning i vardagen är verkligheten den omvända. Enbart i Stockholm, som är en av de snabbast växande städerna i Europa, spenderar en invånare i genomsnitt 11 dagar i bilkö per år. Vi är värst i Norden, men i övriga världens storstäder är det inte konstigt att dagligen spendera flera timmar i bilkö. Att de flesta sitter ensam i sin bil och på så sätt kör runt minst tre tomma platser, visar på ineffektiviteten i transportsystemet. En bilkö på fossilfria bilar är fortfarande en kö. Trafikstockning är symptomet på utmaningen och medicinen inte är nya vägar då de snarare föder mer trafik då resenären erbjuds större möjligheter att välja bilen.

 

I Stockholm, som återkommande exempel, tar bilar ca 20 % av stadens gatumark i anspråk, värdefull yta som skulle kunna ge plats för annat som är viktigt för en snabbt växande stad. Barns möjligheter till lek och rörelse är betydligt mer begränsat idag i jämförelse med tidigare generationer. Orsaken är att den bilcentrerade samhällsplaneringen lett till att bilvägar skär av områden och utgör en oroväckande risk. Samtidigt räcker det med att se tillbaka på sin egen barndom för att påminna sig om hur viktigt närområdets utformning, med närhet till grönytor och möjlighet till äventyr har varit för att forma oss som vuxen.

 

Att bilen måste anpassas till planetens gränser och bli ren och fossilfri är en central uppgift. Men det räcker inte. Den måste lika väl anpassas till städers dyrbara utrymme. Detta kräver en övergripande beteendeförändring och ett socialt ”mindshift”. En smart stadsplanering som sätter rörelsefrihet i fokus på bekostnad av bilens villkor spelar en betydande roll. Dessutom är det kostnadseffektivt. Resenärer måste ges valfriheter och alternativ till den eget ägda bilen till förmån för kollektivtrafik, cykel, bilpool, samåkning, gång och resfria möten. Resenären har också ett ansvar. Alla med hälsan i behåll kan mycket väl skippa bilen under milen.

 

Gröna Bilister vill därmed se ett större fokus på att främja beteendeförändringar i stadsplanering. Hur vi bygger våra städer påverkar människans resval och livsstil. En bilsnål stadsplanering är win win win, för klimatet, rörelsefrihet, livskvalitén, ekonomin och mycket mer än så.

 

Johanna Grant, Ordförande Gröna Bilister

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *