Hållbart stadsbyggande för att möta nya utmaningar – Daina Millers

SymbioCity – det svenska konceptet för framförallt miljömässigt och tekniskt hållbar stadsutveckling har framgångsrikt marknadsförts för främst högprofilerade exploateringsprojekt i tillväxtekonomier.

Är det dags att ta sig an den nya utmaningen på hemmaplan i Sverige, där antalet bostadssökande ökar? Behöver vi i ett läge med allt fler människor som dels behöver en bra bostad och sysselsättning, men framförallt en inkludering i samhället, titta på möjligheterna att få ett nytt format för bostadsbyggande?

Min tanke kring detta kom i början av oktober 2015 då media rapporterade om snabbt ökande flyktingströmmar, allt sämre boenden till ofta hutlösa priser för staten, likaväl som för vanliga svenska ungdomar.

 

I media  signaleras om behov av lägre lägstalöner på nivån 15 000-17 000 kr/månad för att få in nyanlända i arbete. Men var och hur ska man bo med låga inkomster?  Samhället kommer att ställas inför stora påfrestningar socialt – hushåll med låga inkomster från olika grupper (ungdomar, arbetslösa, pensionärer, långtidssjuka, varav vissa nyanlända) riskerar att ställas mot varandra.

Skulle vi kunna tänka oss att prioritera och revidera krav på vad som är hållbart byggande? Kan vissa krav genomföras i etapper över en längre tid för att sprida ut kostnader över tid?

Min övertygelse är att den egna insatsen i att skapa sin bostad är en stark drivkraft för de flesta människor. För den som har förlorat sitt hem är det läkande att kunna skapa ett nytt. Kan vi hitta en form för fler personer (kvinnor, män, unga, äldre, nyanlända liksom infödda) i behov av  bostad och sysselsättning, att delta i det nya samhällsbyggandet,  likt småhusrörelsen på 40-talet? Folkhemmet med sociala aspekter i ny tappning.

Det som ligger på bordet är:

 

  • Folkvandring som nu hanteras akut till hög kostnad- och som innebär en ännu större efterfrågan på permanenta bostäder det närmaste decenniet.
  • En stor andel ensamkommande unga män i övre tonåren, med i vissa fall oklar utbildning.
  • Familjer med barn och gamla som behöver lämpliga bostäder
  • Behovet för alla människor att ha en bra bostad och vettig sysselsättning
  • Det strategiska glappet mellan statens och kommunernas ansvar.
  • Statens och kommunernas galopperande kostnader för att akut lösa problemet riskerar att öka spänningarna i samhället

 

Den extrema situationen kräver ett nytt angreppssätt för att undvika ohållbara miljöer och situationer. Går det att flytta om kostnader för passiverande flyktingboenden och dyra HVB-hem för äldre ungdomar till något som aktiverar, inkluderar och ger individen möjlighet att rota sig? Givetvis  skulle detta underlätta även för ”vanliga” infödda.

 

  • Regelverk tas fram för områdesplanering och byggkrav med något annan kravspecifikation än nuvarande. Prioritera hållbarhetskraven.
  • Staten och kommunerna i regional samverkan lokaliserar områden lämpliga för nya byar – stadsbebyggelse inklusive skolor, vård, affärslokaler, föreningslokaler och en bymitt med torg som samlingsplats.
  • Lokalisering i områden med möjlighet att ansluta eller anordna el, VA och vägar. Går det att återanvända delar av tidigare utredningar och planer som skrinlagts?
  • Lokalisering i anslutning till kollektivtrafik, gärna spårbunden, högskolor och utvecklingsområden som öppnar för en bred arbetsmarknad och omflyttning framöver.
  • Lägenheter som redan från början planeras flexibelt – genom hopslagning eller uppdelning skapar möjlighet för såväl generationsboende som uppdelning i mindre ungdomsbostäder.
  • Utveckla byggkoncept utifrån planen som möjliggör handlett självbyggeri med kvalitetskontroll i stor skala.

Empiri och pilotförsök skulle kunna sättas igång snabbt för att tillvarata den kunskap och kreativitet som finns. Våra beslutsfattare behöver våga fatta beslut och testa  – merparten av den befintliga bebyggelsen i Sverige byggdes utan åratal av utredningar.

 

Förslag på vägar framåt:

  • Samarbeta med den svenska bygg- och trähusindustrin för att ta fram en ny typ av flerfamiljsbostäder som lämpar sig för självbyggeri. Viss förmontering ökar behovet av personal hos husfabrikerna. Villor har byggts på detta sätt i decennier.
  • Bjud in såväl flyktingar och ickeflyktingar, ungdomar som äldre till projekten. Det finns många som är i behov av såväl sysselsättning som bostad. Inget kan vara mer motiverande än att lära sig nytt och bygga sin egen bostad.
  • Ta lärdom av SOS barnbyar, Livslust mfl projekt som utbildar och förbereder ungdomar för vuxenlivet, såväl socialt som kunskapsmässigt.
  • Engagera även flyktingarna i planering och uppförande av de basfunktioner som behövs – skola, vård och omsorg, men även kulturhus med plats för fester och samlingar.
  • Underlätta och stötta egen organisering av verksamheter, skola, handarbete, språkkurser mm bland flyktingarna.  Att ha en uppgift är viktigt då allt är kaos.

 

Daina Millers

Daina Millers-Dalsjö

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *