Tänka rätt är stort men tänka fritt är större – Tina Karrbom Gustavsson

Nu har jag gjort det igen, det som får mitt arbete som lärare på tekniska högskolan att kännas extra meningsfullt. Jag har precis utexaminerat ett tjugotal av årets nya civilingenjörer. Efter fem års högskolestudier i bland annat matematik, statistik, byggteknik, ekonomi, juridik, kritiskt tänkande, hållbar utveckling och projektkommunikation är de mycket motiverade att bidra till ett bättre och mer hållbart samhälle. Det var med stor ödmjukhet som jag för ett par veckor sedan tog dem i hand, tackade dem för förtroendet att få undervisa dem, och önskade dem lycka till.

 

Dessa nyexaminerade civilingenjörer är attraktiva på arbetsmarknaden och det uppstår inte sällan en dragkamp om de bästa. Samtidigt som jag vill anställa dem som doktorander för att utveckla ny kunskap om t.ex. upphandling för hållbar stadsbyggnad eller IT-baserade förändringsprocesser, lockar även offentliga och privata arbetsgivare med utmanande och stimulerande arbetsuppgifter. Min erfarenhet säger att det är just utmaningarna, i kombination med de värderingar som organisationen och dess företrädare företräder, som i slutändan avgör de nyexaminerades val.

 

Nyexaminerade civilingenjörer är också temat för en artikel i senaste numret av tidningen Ingenjören (nr 3, 2016). Artikeln, som har rubriken ”Generation bråttom checkar ut”, presenterar 90-talisternas särdrag och lyfter speciellt fram att de uppfattas ifrågasättande, otåliga och självupptagna. Medan tidigare generationer lärt sig att vänta, får man av artikeln uppfattningen att det är problematiskt att dagens ungdomar är vana vid att allt är tillgängligt, att de hela tiden vill bli stimulerade, och att deras förväntningar på arbetet är höga. Dessutom beskrivs de nyexaminerade civilingenjörerna som alltför drivna för att passa in i företagens mall och tempo, något som ställer till det för företagen.

 

Men vänta lite! De här ungdomarna är inte dumma. Kan det vara så att de nyexaminerade civilingenjörerna har bråttom just därför att de har förstått allvaret i konsekvenserna av det som tidigare generationer skapat? Kan det vara så att de ser, och inser, att de rationella och linjära modellerna för ekonomi, tillväxt och produktion inte är hållbara? Kanske har de redan genomskådat att hållbar utveckling ofta översätts med hållbar tillväxt, något som gör att nödvändiga radikala förändringar kan ersättas med principer för ständiga förbättringar. Kanske är det inte snabba karriärer som är drivkraften utan att bidra till elefantkliv istället för myrsteg när det gäller hållbar utveckling?

 

Nästa artikel i tidningen Ingenjören borde kanske handla om vad vi kan lära oss av dem som har bråttom och driv, de som är födda på 90-talet. De nyexaminerade civilingenjörerna har ofta studerat utomlands, de har växt upp med digitalisering och globalisering som självklarheter, de talar ofta lysande engelska tack vare alla Youtubers, och de har sopsorterat sedan förskolan. Vad kan vi äldre generationer lära oss av dem som ännu inte fastnat i gamla mönster och vanor? Tänka rätt är stort men tänka fritt är större.

Tina Karrbom Gustavsson, lektor och docent på KTH

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *