På Byggindustrins hemsida står nu rubriken ”Så sparar bygg 20 miljarder”. Det är Industrifakta som tagit fram uppgifter om att 20 miljarder kronor skulle kunna sparas genom effektivisering via bättre kommunikation inom byggandet.
Konferenserna, rapporterna, böckerna och artiklarna som påtalar kommunikationens centrala betydelse för den projektbaserade samhällsbyggnadssektorn har duggat tätt de senaste åren. Och kommunikationen är central, ja den är till och med helt avgörande för all projektorganiserad verksamhet. Men är det verkligen kommunikation som alla dessa konferenser, rapporter, böcker och artiklar handlat om? Eller är det den mer rationella informationsöverföringen som fått stå i centrum?
Ett misstag som ofta görs är att sammanblanda kommunikation och informationsöverföring. Kommunikation är, till skillnad från informationsöverföring av ett budskap från en aktiv ”sändare” till en eller flera passiva ”mottagare”, något fundamentalt socialt. Vi kommunicerar tillsammans när vi försöker förstå varandra och vår omvärld. Vi gör det genom moraliskt småprat, uppmärksamt lyssnande, subtilt gestikulerade, konstpauser och genom att också ibland höja rösten. Att kommunicera innebär att samspela, och det sker synkront; du säger något, jag fyller i, du nickar samtidigt och jag fortsätter.
Kommunikation kan också ses och förstås som kulturmöten där vi genom dialog med andra kulturer ger oss möjlighet att både dela kunskap och skapa ny kunskap. I kulturmöten förstår vi oss själva och andra genom kontraster, likheter, utmaningar och igenkännande. Fastighetsekonomens kultur kan t.ex. både utmana och berika huskonstruktörens kultur och vise versa.
Det finns flera forskningsfält som handlar om socialt samspel och kulturmöten; interkulturell kommunikation och projektkommunikation är två exempel. Inom mitt forskningsfält, projektkommunikation, riktas intresset mot hur kommunikationen bäst kan organiseras i projektbaserade, dvs. tillfälliga, ofta distribuerade och ständigt föränderliga verksamheter.
Det är min erfarenhet av de senaste årens konferenser, rapporter mm är att de sociala och kulturella aspekterna allt som oftast hamnat i skymundan till förmån för de teknologiska, retoriska och strategiska aspekterna. Det har talats och skrivits mycket mer om BIM och retorik än om småprat och kulturmöten. Detta sker trots att det är småpratet som utgör kärnan i den ständiga föränderliga projektvardagen och att det är i kulturmötena som potentialen för nya kunskaper och insikter finns. Därför, prata mera!
Tina Karrbom Gustavsson, lektor och docent på KTH