Nu har jag gjort det igen- sagt ja till studenter, kvinnor och byggprojektledare – Tina Karrbom Gustavsson

Samhällsbyggnadssektorn går för högvarv och behovet av fler bostäder, ny infrastruktur, renoverade miljonprogramsområden och nya stadsdelar är enormt. Samtidigt höjs allt fler röster att det råder resurs- och kompetensbrist. Då krävs att man prioriterar.

 

Företagsledare och samhällstoppar uttrycker allt oftare en frustration över att det råder brist på resurser och kompetent personal. Samtidigt som det är byggboom går många erfarna medarbetare i pension och med dem riskerar yrkeskunskap och praktisk erfarenhet – så kallad tyst kunskap – att försvinna. Nyexaminerade studenter har ofta goda teoretiska kunskaper, en enorm energi och ett stort intresse för hållbarhet och internationalisering men de saknar den praktiska erfarenhet som kommer av att få prova sig fram och lära av erfarenheter.

 

Eftersom dagens samhällsutmaningar är mycket komplexa kräver de en kombination av tyst kunskap och ny kunskap. Det handlar till exempel om integration, jämställdhet, miljö och hälsa för att nämna några av utmaningarna. För att möta och hantera dessa utmaningar behöver befintlig kunskap och beprövade metoder utmanas och berikas av ny kunskap, vilket är den akademiska forskningens och utbildningens kanske viktigaste uppgift.

 

Men nu är det tyvärr så att den resurs- och kompetensbrist som råder hos företag och andra aktörer inom samhällsbyggnadssektorn också finns inom universitet och högskola. Samtidigt som behovet av välutbildade ingenjörer är större än på länge är möjligheterna att bedriva akademisk forskning och kvalificerad utbildning begränsade. Min egen arbetsplats är ett sådant exempel. Hos oss är behoven stora men resurserna begränsade. Vi skulle till exempel behöva vara fler forskarutbildade och pedagogiskt skickliga medarbetare inom området byggprojektledning för att kunna möta samhällsbyggnadssektorns behov.

 

Men inget ont som inte också för något gott med sig. Till exempel utvecklar den här situationen vår förmåga att prioritera. Jag har till exempel prioriterat hårt de senaste veckorna och det har resulterat i att jag sagt nej många gånger. Jag har också sagt ja utan att tveka tre gånger: Studenterna bad mig hålla ett föredrag på deras stora årliga arbetsmarknadsdag LAVA och jag sa självklart ja. Kvinnors Byggforum bad mig hålla ett föredrag när de tar tempen på jämställdheten i branschen och jag sa självklart ja. Och när chefen för byggprojektledarna hos en av de stora offentliga beställarna bad mig att hålla ett föredrag och en övning om projektledning och kundperspektiv sa jag givetvis ja.

 

Jag vill fortsätta att prioritera de viktigaste.

 

Tina Karrbom Gustavsson, KTH

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.