Hållbarhet är ett mantra. Ett fantastiskt mantra som ger forskning, fakta och information ett utrymme mot gotyckligt tyckande. Mantrat genomsyrar idag hela fastighetsbranschen och måste komma upp på agendan i alla lägen, annars är risken att vi kommer bygga vår egen undergång.
Vi har en lång väg att gå. Sociala, ekologiska och ekonomiska frågor behöver vävas samman för att vi ska kunna främja en hållbar stadsutveckling. När det gäller hållbarhet så finns det också en ordning i denna tripple bottom line som man inte kan ignorera. Här kommer en förklaring till alla er som fortfarande känner er osäkra inför vad hållbarhet egentligen handlar om.
Vi lever på en ändlig planet med omtåliga ekosystem som vi behöver förvalta. Därför är den ekologiska hållbarheten den absolut viktigaste och överhängande kritiska delen som vi behöver förhålla oss till. När jag citerar min branschkollega Jerker Nyblom från Akademiska hus med citatet ”den mest hållbara byggnaden är den som aldrig behöver byggas” så är det inte av filosofiska själ utan utifrån en absolut sanning. Den mest hållbara byggnaden är den som låter jorden och dess resurser vara, ändliga som förnyelsebara. Att bygga gör man som sista utväg för att lösa ett behov eller problem. Ja du läste rätt, för att lösa ett behov eller ett problem, inget annat. Ett exempel på att bygga utan att lösa ett behov eller ett proble är som vi oturligt nog ser idag är att vi inte lyckas bygga bort bostadsbristen utifrån dagens vinstmaximerande principer. Marknaden har kapitulerat och har blivit för girig, därför måste vi bli bättre på att nyttja det som redan finns, det befintliga beståndet. Ta bara det faktum att vi har 1,7 miljoner singelhushåll i Sverige varav personer över 60 bebor 750’000 av dessa lägenheter, villor och radhus i varierande storlekar. Det finns egentligen ingen bostadsbrist boareamässigt, som Hans Lind skulle säga, utan det är ytterst en fördelningsfråga. Om det är något som borde byggas så är det möjligtvis kollektiva seniorboenden, inte bostadsrätter som belånar folket upp till öronen och hyresrätter som kostar multum.
Den sociala hållbarheten handlar om det som det alltid handlat om, vilken värld är det vi vill skapa för oss människor? Vill vi ha jämlikhet, trygghet och rättvisa? Är det ett självändamål att skapa ett sådant samhälle, eller tillåter vi det motsatta? Kan vi försöka skapa denna värld där människors behov och problem löses? eller ska makten diktera huruvida den vill vara med eller inte? Då tänker jag på den otroligt skeva ekonomiska ojämlikhet och nästan diktatoriska maktkoncentration som vissa bemedlade människor har och som konstant hotar med att lämna landet dit de redan skatteplanerat sina pengar. Politiken har blivit handlingsförlamad och utan strukturell förändring så kommer vi inte få till någon social hållbarhet. Hur länge orkar vi vänta, mörklägga alla viktiga frågor och samtidigt bara låtas skylla på ”invandring”? Varför ska valet vara mellan status quo och rasism? Det är dags att arbeta långsiktigt på riktigt och värdera det som inte värderas. Social rörlighet, minskade klyftor och den ofantliga potential som alla människor besitter om vi ser till att göra välfärden vattentät. Social hållbarhet är en förändring och konfliktprocess med en möjligt framtid som mål, som Sören Olsson professor vid Göteborgs Universitet skulle säga. Vilken framtid har du som mål? Ett tips, kolla på Agenda 2030. Där har du 17 mål och 169 delmål för oss i Sverige och hela mänskligheten. Du behöver inte uppfinna hjulet, men se för guds skull till att inte bli handslingförlamad inför ursäkterna som retoriskt framhålls.
Den i sak minst viktiga, men den som i decennier tagit över debatten, är den ekonomiska (o)hållbarheten. Ekonomi och pengar ska vara ett av människan gemensamt överenskommna och framtagna verktyg som översätter naturresurser och mänsklig aktivitet i pengar. Natur- och humankapital som översätts i just ekonomisk kapital. Idag lever vi i en värld och en ekonomi där just ”ekonomin” inte längre översätter natur- och humankapital, utan sliter och slänger med densamma. Vi sliter och slänger för att akumulera och investera, för att sedan kunna akumulera mer. Vi lever på en ändlig planet, med ändliga resurser och dödliga människor odh djur där självändamålet idag är att ackumulera ett ”verktyg” vars tillväxt leder till förstörelse. Det finns idag ingen ”marknad” utan en survival of the fittest i ekonomisk mening. En marknad ska leda till ömsesidiga vinster där kapital ska förvalta natur- och humankapital. Förädla den och utveckla den med respekt för människor och natur. Inte en marknad för de extremt ”rika” och en marknad för de ”fattiga” som det ser ut idag. Ekonomi – att hushålla med resurser, inte oligarki.
Nu när denna förklaring är ur världen för vad hållbarhet egentligen handlar om och kanske sätter frågan på sin spets för hur vi demokratisk ska skapa den, så är frågan hur detta kan appliceras på fastighetbranschen och, i min mening, vår roll i att ”äga, förvalta och förädla det fysiska rummet”.
Några punkter
* Bygg i trä – Vi kan inte fortsätta muddra havsbotten på ändlig sand och förstöra de ömtåliga ekosystemen som finns till på grund av miljonårs gammal sedimentation. Att bygga i trä med trä från hållbar skogsavverkning (vilket tyvärr inte är fallet överallt och måste säkerställas!) är att bygga förnyelsebart, energieffektivt, hälsosamt och mycket snabbare. Mer fakta finns att läsa hos träbyggnadskansliet.
* Förtäta och ta infrastrukturen från privatbilismen i anspråk – Stränder, skogar, jordbruksmarker och grönytor ska inte tas i anspråk och irreversabelt förstöras till förmån för byggande. Parkeringar, bilvägar och andra inneffektivt nyttjade hårdgjorda ytor ska tas i anspråk först och inte sist!
* Bygg för att mätta behoven och lösa problemen – Vi har den senaste tiden läst om vinstvarningar, om bostadsrätter som omvandlas till hyresrätter och en hel del andra lösningar för att fortsätta bygga för en mättad del av marknaden eller en marknad som man nu hoppas ska få höjda bostadsbidrag. Det är dags att tänka om och bygga för social rörlighet på riktigt och då bör blickarna kastas mot våra äldre som vill/behöver flytta hemifrån men inte till ett äldreboende, utan till seniorboenden, kollektiva trygghetsboenden, mellanboenden och dylikt för ett rikare, enklare och socialare tillvaro (självklart inte en fråga om tvång, utan som alternativ och ytterst en fråga om resurseffektivt nyttjande).
* Sist men inte minst, nyttja tidsvakanser och förädla ytvakanser! – Om ni inte redan hört dessa begrepp så kommr dem här. Tidsvakanser och ytvakanser. Vi behöver funktionsblanda våra städer där byggnader används under så många av dygnets timmar som möjligt och inte några få timmar på vardagarna/helgerna som det ser ut idag, där resterande är tidsvakanta. Vi behöver förädla ytvakanser så som tak, väggar, grönytor och hårdgjorda ytor till förmån för kolonilotter, utegym, solceller, växtväggar och en massa andra innovativa lösningar. Det är dags att göra mer med det som finns, inte mindre.
Fastighetsbranschen har varit otroligt lukrativ och haft avkastningar som vi tjänstemän och arbetare bara kan drömma om i löneförhöjning. Branschen har fått avreglerade krav, av ränteläget en extrem uppsida och byggt/renoverat ohållbart samt i dålig kvalité som många forskare, bla Erik Stenberg och Emil Pull, påpekat. Nu läser vi istället om vinstvarningar, tomma lyxlägenheter och fortsatt strukturella problem som håller bostadsbristen cementerad. Vad gör vi nu när ränteläget ändras? Fortsätter vi att jobba eller är de nya avkastningskraven med dessa förutsättningarna det nya equilibriumet?
Sist men inte minst så handlar hållbarhet om att skapa resurseffektivitet. Vilken potential, vilka möjligheter och vilka nya sätt att jobba på är det som vi missat? Hur värderar vi våra fastigheter, människorna i dem och runt omkring dem? Vill vi se våra fastigheter förädlas? Människor utvecklas? Ser vi tiggare, invandrare, miljonprogram, barn som just det, eller som något med potential som kan växa? Tillväxt i human och naturkapital? Eller ska vi riva och sparka ut ”problemet” för kortsiktig vinst? Renovräkningar eller gentrifiering?
Om målet är pengar, så är resultatet av en död planet nollorna som fattas på börsen. Fortsätter vi som vi gör så kommer vi bygga vår egen undergång.
Robin Al-Salehi
