Storstadsplaneringens relevans för hamnens sociala liv

Lite tankar om hur vi planerar våra svenska hamnar:

Som en följd av den urbaniseringsvåg som främst eskalerade under 1900-talet, så bor idag drygt hälften av jordens befolkning i stadsmiljö. I Sverige har staden, sedan 1930-talet, varit den huvudsakliga platsen att bosätta sig i. Efter att innerstäderna började förtätas, kom den svenska stadsplaneringen allt mer att fokusera på att lösa nyuppkomna logistiska utmaningar; som dysfunktionella vägar samt en kombination av trånga och otrygga bostäder. I takt med att den humanistiska planeringen utvecklades, började de offentliga mötesplatsernas förmåga att skapa sociala kontakter och gemenskap att uppmärksammas.

En utmaning inom stadsplaneringen är att allt fler väljer att bosätta sig nära havet. Under mitten av 1990-talet bodde cirka hälften av Sveriges invånare inom 30 kilometer från kustlinjen. Idag har distansen minskat ytterligare och halva landets befolkning bor nu inom en mils avstånd från havet. Det stigande intresset ställer höga krav på samhällsplanerarna som förutom allmänhetens förväntningar har lagar och regler, till exempel Strandskyddet, att förhålla sig till.

Hamnar är idag ett av de mest attraktiva områdena och skapar stort intresse för såväl bostad och rekreation, något som skiljer sig från deras ursprungliga funktion. Historiskt sett har kustområdena spelat en betydande roll för den ekonomiska och samhälleliga utvecklingen i Sverige. Främst fiske- och jordbruksproduktionen men även handel och försvar har anlagts vid kusten. Med industrialiseringens framfart kom också stora industrier och energianläggningar att etableras nära vattnet. Under 1900-talet kom dock hamnens användningsområden gradvis att avetableras och utvecklas till bostads- och rekreationsområden. Bland städer som utvecklat sina gamla marina områden och omvandlat dem till centrala och eftertraktade platser, finns flera exempel. Swansea i Wales och Baltimore i USA, är välkända internationellt sett men även Sverige har haft liknande projekt. Ett par exempel som kan nämnas är Hammarby sjöstad i Stockholm och Västra Hamnen i Malmö.

Denna funktionsförändring ställer frågan om hur området ska planeras för att skapa en hamn anpassad för boende, rekreation och ett rikt socialt liv. Det finns ett flertal teorier om hur staden bör planeras. En teoretiker som har haft stor betydelse för synen på hur offentliga rum påverkar det sociala livet, är den amerikanska författaren Jane Jacobs. Jacobs utgår ifrån fyra kriterium som ska uppfyllas för att skapa goda förutsättningar för liv och rörelse; funktionsblandning, korta kvarter, äldre byggnader och hög koncentration av människor. Hennes studier är baserade på amerikanska storstäder men hon har även inspirerat till planering av mindre städer. Om dessa kriterier skulle visa sig ha bäring även för utformningen av hamnområden, skulle det kunna bidra med en mjukare övergång för de samhällsplanerare som redan har kunskap om social planering inom större stadsdelar. De skulle då effektivt kunna använda sig av sin expertis och utgå ifrån en etablerad teori, istället för att behöva uppfinna hjulet på nytt.

Jaana Eberkvist, VD-assistent på Samhällsbyggarna

Jaana studerar sitt sista år på samhällsplanerarprogrammet på Stockholms universitet och tar sin examen till våren 2018. Utbildningen har hon valt att rikta in mot statistik och miljö, vilket hon även har ett stort intresse för. Jaanas vision är en hållbar samhällsplanering och en utveckling mot en funktionell stad där medborgarna sätts i fokus. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *