Gatorna – stadens vardagsliv

Under mina tre års studier på Stockholms universitet kom jag flera gånger i kontakt med Jane Jacobs, en av samhällsplaneringens mest betydelsefulla teoretiker. Detta trots att Jacobs var verksam under 1960-talet och därav kan det finnas risk att visa av de argument hon använder sig av är föråldrade. Dessutom är Jacobs studier enbart baserad på amerikanska storstäder. Hur kommer det sig att vi idag, som svenska samhällsplanerarstudenter, kommer i kontakt med Jacobs tankar? Jo, trots dessa potentiella brister går hennes idéer går att tillämpa i planeringsarbete i Sverige och är av värde för såväl framtida forskning.

Här är en liten summering av Jacobs idéer och tankar och som jag själv anser vara av betydelse.

I boken The Death and Life of Great American Cities riktar Jane Jacobs en kraftfull kritik mot den moderna stadsplaneringen. Hon hävdar att funktionsuppdelningen, med sina skilda arbetar- och bostadsområden, skapar mindre framgångsrika platser i städerna. Det moderna planeringsidealet är enligt Jacobs strikt och planerat efter bilismen, istället för stadens medborgare. För att undgå problematiken med den uppdelade staden argumenterar hon för en kvarterstad med ett ”stökigt” intryck, vilket hon menar kommer generera mer folkliv. Planeringen ska utgå ifrån fotgängarnas perspektiv, då det är genom dem det sociala livet utspelar sig på stadens offentliga gator och torg. Det är där möten uppstår och verksamheter sker eller som Jacobs uttrycker det, ”gatorna är stadens vardagsliv”. “Cities are living organism in which streets are the lifeblood”, skriver Jacobs. Hon pekar på gatornas vitala uppgift att föra människorna genom staden, likt ett hjärta som pumpar blodet genom kroppen.

För att en stad ska uppnå social mångfald och ett dynamiskt stadsliv belyser Jacobs fyra urbana kvalitéer. För att bygga en fungerande stad med blomstrande mångfald behöver de fyra kvalitéerna dessutom kombineras med varandra. Om en av dem saknas försämrar det stadsdelens potential att leverera liv. Jacobs fyra kriterier är följande:

  1. Stadsdelen måste fylla mer än en primär funktion men gärna tre eller flera. Funktionerna ska bidra till mänsklig närvaro utomhus vid olika tidpunkter samt av olika skäl. De får gärna använda samma faciliteter.
  2. Stadsdelen måste ha många och korta kvarter, vilket innebär att gator och gatuhörn ligger tätt.
  3. I stadsdelen ska det finnas en blandning av hus i olika åldrar och skick.
  4. Det ska finnas en hög koncentration av människor, oavsett anledningen till att de befinner sig i området.

Blandade funktioner

Det första kriteriet är enligt Jacobs också det viktigaste, för att uppfylla liv och rörelse i staden. En sammansättning av olika funktioner innebär enligt Jacobs, att området består exempelvis av bostäder, arbetsplatser och parker. Blandade funktioner leder potentiellt till att området befolkas av fler människor, som rör sig på gatorna vid olika tidpunkter och av olika skäl. Om folk rör sig i området under alla dygnets timmar, kommer platsen därmed upplevas som livlig och säker. Det finns två olika funktioner, primära och sekundära, enligt Jacobs. De primära är de som drar till sig människor med bestämda mål, till exempel arbetsplatser och bostäder. I viss mån kan dessa funktioner också vara platser där nöje sker, som bibliotek, restauranger och museum. Enskilda primära funktioner skapar inte ett urbant liv, utan det uppstår i kombination med andra primära funktioner. Sekundära funktioner är de funktioner som sedan växer fram tack vare att ett redan befintligt socialt offentligt liv, vid sidan om de primära funktionerna. Jacobs beskriver funktionsblandningen som en positiv spiral där primära funktioner ger upphov till sekundära.

Korta kvarter

Jacobs förespråkar korta kvarter, då det innebär att hörn och tvärgator kommer tätt inpå varandra. Om kvarteren kommer tätt, så kan människor finna nya vägar att ta till sin tänkta destination. Genom att välja andra gator och gångstråk tilltar möjligheten för folk att stöta på nya människor. Dessutom upplevs platsen som öppen. Korta och många kvarter innebär också en ekonomisk fördel. Om människor rör sig längs med olika kvarter kommer verksamheter kunna etablera sig över hela området. Hon anser att långa kvarter istället hindrar en stads mångfald och att det enbart är etablerade och ekonomiskt kapitalstarka verksamheter som upprättas där. Detta eftersom de långa gator innebär att folks rörelsemönster kommer att begränsas.

Äldre byggnader

Det näst sista kriteriet som Jacobs diskuterar är att stadsdelen ska bestå av byggnader i varierad ålder. Hon argumenterar också för att majoriteten av husen ska vara äldre. Med äldre byggnader menar hon inte bara åldern på husen, utan också ett sämre skick och som konsekvens en lägre prisklass. Om det enbart finns nyare byggnader begränsar det både vilka företag och människor som kan etablera sig där. Det kommer leda till att enbart kapitalstarka personer och företag kan inrätta sig på platsen. En blandning av nya och äldre byggnader leder istället till en blomstrande mångfald av människor med olika ekonomiska förutsättningar.

Behovet av koncentration av människor

En hög koncentration av människor måste finnas för att stadens ska alstra mångfald och livlighet, detta gäller oavsett anledning till varför människorna besöker platsen. För att villkoret ska uppfyllas krävs det därför täthet mellan byggnaderna. Jacobs påpekar dock att för många eller för få personer också kan hämma det urbana livet. För mycket människor på platsen kommer innebära överexploatering av bostäder, vilket hon ser risker med eftersom byggnaderna då kan komma att standardiseras. Genom att behålla variation och funktionsblandning i området gynnas mångfalden och livligheten. En hög befolkningstäthet för Jacobs är när cirka 60–80 % av marken är bebyggd med bostäder. Det är en effektiv markutnyttjning. Dåligt utnyttjade ytor som stora öppna parker och parkeringsplatser alstrar negativa effekter, som otrygghet, vilket i sin tur påverkar hela området negativt. För att öka effektiviteten krävs det bostadsbebyggelse runt om hela platsen. Bebyggelsen leder till att den öppna ytan markeras och får en fast form men även att den nyttjas under hela dygnet. Dessutom bidrar det till att säkerheten ökar tack vare att platsen blir övervakad och befolkad av invånarna, dag som natt. Om fler människor befolkar platsen kommer det att bildas en positiv spiral som leder till att än fler söker sig dit.

Jaana Eberkvist, VD-assistent på Samhällsbyggarna

Jaana studerar sitt sista år på samhällsplanerarprogrammet på Stockholms universitet och tar sin examen till våren 2018. Utbildningen har hon valt att rikta in mot statistik och miljö, vilket hon även har ett stort intresse för. Jaanas vision är en hållbar samhällsplanering och en utveckling mot en funktionell stad där medborgarna sätts i fokus. 

 

En kommentar Lägg till din
  1. Utmärkt artikel Jaana! Delarna i hennes bok behöver inget mindre än återberättas om och om igen!

    Blev riktigt glad av att läsa denna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *