Göteborg firar 400 år som hamnstad 2021 och stadsledningen satsar stort, väldigt stort! Jag har aldrig tidigare sett en sådan kraftfull stadsutvecklingssatsning i Sverige som denna. Den slår allt vad miljonprogram och översiktsplaner á la promenadstaden heter och ambitionerna är nästan så osvenska att man häpnas och bländas. Hela stadskärnan ska genomgå en ordentlig ansiktslyftning och Göteborg kommer likna mer en världsmetropol än en medelstor handelsort. Stockholm har idag mycket att lära sig av Göteborg.
Det jag menar med osvenskt så inkluderar det den svältfödda visionära inställningen och jantelagen som härskar bland de styrande i Stockholm och framför allt hos de myndigheter och instanser som tycker till och har ett finger med i stadsplaneringen. Till dem sällar sig Skönhetsrådet, Luftfartsverket, Hyresgästföreningen och i synnerhet Länsstyrelsen till bromsklossarna. Visserligen har Länsstyrelsen även försökt stoppa planerna i Göteborg men gått bet på nästan all kritik och överklagan eftersom staden saknar Nationalstadspark, en stadsnära flygplats som härskar över luftrummet eller blåklassade och övergivna industrifastigheter man inte får röra. Detta har också varit möjligt genom göteborgarnas vänligare inställning till förändring och till objekt som får sticka ut.
I Stockholm råder förändringsrädsla, många anser på fullaste allvar att innerstaden är färdigbyggt och att dess skyline bör förbli museiserad. Och så har vi förstås jante som säger att inget får sticka ut högre än omgivande kyrka, skorsten eller stadshus. Men starka motargument kommer också från politiker som vänder kappan efter vinden när de darrandes ser på när hundratalet pensionärer skanderar mot rivningar av ett förfallet Slussen, ett Nobel Center som ersätter ett sedan länge bortglömt tullhus eller en renovering och ansiktslyftning av Sturegallerian. Ingen tycks förstå att tillväxt och utveckling av en stad inte sker genom att bevara och konservera, som om allt växer av sig själv utan att behöva vattna? Tillväxt är vi alla beroende av och det är innovativt tänk och att våga satsa på nya idéer som är vår bevattningskanal och som särskiljer en stads framsteg från stagnation!
Stockholm har inget jubileumsfirande att se fram emot på länge. Det kanske ligger nånting i det faktumet att det behövs en gemensam ansträngning att se och fira något tillsammans som ett mål men stockholmaren vill inte ens ha ett vinter-OS. De vill inte ens glädja sig över att ett av världens största företag väljer att ha ett flaggskepp i vår stad? Allt är på fel ställe liksom, som att den ömma tån är alla de tio tårna på båda fötterna. De allt färre turisterna som kommer för att handla i Stockholm får åka ut från stadskärnan till jättegalleriorna i förorterna då butiksnäringen utarmats av för höga hyror och begränsningar i lokalutökning. Vilka vill vara kvar i stan när näthandeln ökar och bilberoendet ligger kvar i stadsplanerarnas 60-tals-ideologi? Vad har hänt i city, förutom Urban Escape, Waterfront och Mood, sedan 80-talet? Vad görs för att uppmuntra investeringar och logistklösningar i city? Vad ger de styrande för signaler?
Det så kallade passagenhuset eller Pembrokehuset i hörnan Mäster Samuelsgatan/Regeringsgatan är ett typiskt exempel på Länsstyrelsens motarbetning av utveckling i city. Till skillnad från Göteborg har de här fått igenom sitt riksintresseresonemang om bevarande av karaktärsdrag, som också ligger till grund för mycket annat i de projekt de har ratat i stadskärnan, och där politiker i Göteborg framgångsrikt avfärdat som nonsens. Detta är ett tydligt exempel på hur starkt och enat det gemensamma krafttaget Göteborg har till sitt stora mål. Om den politiska viljan finns där så borde den fungera här också. Stockholmarna har här mycket att lära sig av göteborgarna och det är verkligen på tiden att man gör det nu innan investerare tappar intresset för vår stad!
Det är bra att måna om vår gamla arkitektur, vi har många vackra byggnader, men man måste tänka framåt och långsiktigt och förstå att en levande och stark stadskärna är viktig för hela regionen. Ska Stockholm fortsätta vara den ledande motorn i riket får vi sätta igång med gemensamma mål, politiska-, samhällsnyttiga-, kulturella-, idrottsliga- som sociala mål, annars lär vår ”lillebror” komma ifatt oss och passera lagom till 2052 då vi kanske firar 800 år som stad!
Göteborgarna brukar skämta med att säga att det bästa med Stockholm är tåget till Götet, jag hoppas att de inte får rätt om detta på överskådlig tid!
Oscar Freyre, konstnär, författare och stadsutvecklingsdebattör.
“Jag är född 1963 i Peru och bor i Hägersten. Studerat grafisk design och reklamillustration vid RMI Berghs reklam- och marknadsföringsinstitut. Har haft över 30 separatutställningar sedan debuten 1992 och släppt 2 romaner som finns tillgängliga på näthandeln. Aktiv medlem i Yimby sedan 2008 och grundare av Yimbypriset 2015. Initiativtagare till förslaget om Österbron tillsammans med Yimbymedlemmen Mikael Grahn. Driver bloggen “Stadsutvecklingen”.”