Slutet på studierna närmar sig. Fem år av föreläsningar, praktiska exempel, teoretiska begrepp och modeller, laborationer, tentapluggande och social samvaro med kursare närmar sig sitt slut. Snart är det dags för en anställning i ett företag eller annan organisation, att starta ett eget företag eller fortsatt utbildning till forskare. Men innan dess väntar examensarbetet; det självständiga arbete då tidigare kunskaper och färdigheter ska tillämpas, kombineras och utmanas. Och, det är inte som förr, det är bättre nu.
Examensarbetet syftar till att studenten ska träna förmågan att självständigt formulera ett problem och ett syfte i relation till tidigare kunskap på området, att välja och genomföra en för problemet lämplig vetenskaplig metod, att utifrån en vald teoriram analysera ett empiriskt material och dra slutsatser som uppfyller syftet. Dessutom, och kanske mest viktigt, studenten ska reflektera över sin egen förförståelse och begränsningar, referensernas trovärdighet och relevans, etiska dilemman samt hållbar utveckling.
Det kan bli den bästa kursen på hela utbildningen. Det kan bli något alldeles unikt. Men, för att komma dit krävs att studenten, handledaren och den eventuella externa uppdragsgivaren (t.ex. den produktionschef eller utvecklingschef som möjliggör för studenten att göra delar av studierna på ett företag) förstår vad uppgiften för studenten är och framförallt vad den inte är.
Examensarbetet är kanske det mest spännande och intressanta som jag som universitetslärare får vara med om. Det är då studenternas tankar, drivkrafter, styrkor och svagheter kommer fram. För visst är det så, att medan någon har lätt för algebra har någon annan lätt för organisationsteori, medan någon är intresserad av produktutveckling är någon annan intresserad av investeringsanalys. Studenter är olika och i samband med examensarbetet är det otroligt värdefullt. Tänk bara om alla examensarbeten skulle handla om lean production eller BIM. Det vore intressant för några men för den samlade kunskapsutvecklingen inom samhällsbyggnad skulle det vara förödande. Dessutom skulle de lean-intresserade och de BIM-intresserade snabbt inse att utvecklingen på lean-områden liksom BIM-området är beroende av hur andra områden utvecklas.
Tillbaka till studentens uppgift. Studenten ska få stöd av handledare och en eventuell extern uppdragsgivare att tillämpa och kombinera tidigare kunskaper och färdigheter på ett eget valt område. Studenten går en utbildning och examensarbetet är en del av den utbildningen. Det är studentens intresse som ska styra och vi som är omkring ska stötta och lära. Det är inte studentens uppgift att lösa ett problem som handledaren eller den externa uppdragsgivaren redan formulerat och som de kanske redan vet svaret på. Det vore att snuva studenten på en lärorik uppgift och värdefull erfarenhet. Dessutom är risken stor att vi producerar ingenjörer som aldrig har hanterat vaga och otydliga utmaningar och ännu odefinierade problem. Helt enkelt därför att de aldrig har fått prova.
Du som är handledare eller extern uppdragsgivare till examensarbetare, släpp studenten loss, snart är det vår.
Här kommer tre tips:
- Ställ öppna frågor som ”vad tror du det här betyder?” eller ”hur kommer det sig att det är så här tror du?”
- Erbjud ditt nätverk.
- Se lärprocessen som målet.
Tina Karrbom Gustavsson, Universitetslektor KTH
Photo by Eric Ward on Unsplash