En stad är mer än en plats att sova och arbeta i

“Liljeholmsblick” -ja så kallar Besqab och Familjebostäder sin nya bostadsförort på Nybohovsbacken, en sovstad bara några hundra meter från Södermalm!  Projektet, som delas med Svenska bostäder, är snart färdigt och kommer hysa sammanlagt 180 bostäder och en förskola. Det byggbolagen totalt ignorerat här, förutom lådarkitekturen, är gaturummet.  En utomstående som gillar att promenera undrar med fasa hur man tänkt här? Längs med denna 400 meter långa backe finner man inte en enda bottenvåning med publikt ändamål, alltså inte ett tillstymmelse till att liva upp gatumiljön överhuvudtaget! Dock är fadäsen inte bara byggbolagen och arkitekternas feltänkt utan kommunens!

Kommunen har varit livrädda att skymma utsikten för de befintliga husen högre upp i backen och därför infört begränsningar i höjd och utformning. Sedan har man tyckt att underlaget är för lite för att husen skulle förses med publika lokaler och att de boende har gallerian längst ned att förhålla sig till om de vill köpa mat och annat man behöver. ”Här ska folket bara sova efter sina arbetspass och området är ändå så pass tråkigt att ingen kommer sakna något speciellt?” Här har vi redan flera generalfel när det gäller tänket och visionen av hur en stad är uppbyggt. För det första kan man inte bygga stad om man hela tiden är rädd för att skymma andras utsikter. Hade man tänkt så för hundrafemtio år sedan hade vi bara haft villor utanför Gamla stan! För det andra kan man inte låta ha begränsningar i exploatering för det leder naturligt nog till för lågt underlag av näringsidkning som i sin tur leder till döda gator. För det tredje bygger man inte punkthus i tre våningar så nära innerstaden, det är slöseri med markutnyttjandet. För det fjärde är respektlösheten över stadsbornas förhållningssätt till viljan att bo i stad under all kritik. En stadsbo vill inte bara sova och arbeta i en stad, den vill ströva omkring, upptäcka nya platser och butiker, umgås med grannar och vänner i sitt närområde eller ha ett ställe att hålla sin hobby på. Framför allt vill denne känna stolthet över sin stadsdel och det får den definitivt inte av det här. Det här blev ingenting annat än en lång, ångestfylld och händelselös passage från punkt A till B.

Liljeholmsblick, en ny sovstad knappt en kilometer från innerstaden!
Hur mycket ska staden få bestämma över utformningen och begränsningar av nya stadsdelar? Är kommunala planmonopolet det ultimata stadsutvecklingsprogrammet?

På byggbolagets hemsida står det att läsa: “Här bor du nära till alla kommunikationer såsom tunnelbana, tvärbana, buss och cykelbanor. Runt hörnet finns skola, dagis och all service i form av butiker och restauranger”. Som tur är så har alltså andra brytt sig om att bygga det folk vill ha, närhet till service! Att de boenden fick jättefina utsikter är ingenting som staden och dess invånare gynnas av eller får något tillbaka av. En sovstad?

Ett annat problem finns i PBL som har suddiga paragrafer där byggbolagen kan tolka lite som de vill. Ett exempel är Fastighetsindelning vars text tolkas som att det är en och samma byggherre som kan utforma, projektera och bygga ett helt område om dussintals kvarter. Liljeholmskajen är praktexemplaret där byggbolaget JM härskar över ett område lika stort som Gamla stan! Resultatet blev likartad arkitektur med samma höjd och gråskaliga fasadfärger på husen.
Vore det inte roligare, sett ur ett mänskligt perspektiv, att indela markanvisningar i mindre volymer till flera olika aktörer för att få variation?

En backe är ingen ursäkt för fantasilöshet och urban nonchalans. Har man ingen fantasi eller visioner kan man lära sig av andra städer. En backe i Paris exempelvis.

 

En stad är mer än en plats att sova och arbeta i. Om man inte förstår det publika rummets betydelse, som ger staden möjligheter till innovation, näringsliv och nöje, har man inte förstått sin roll som stadsplanerare!

Oscar Freyre, konstnär, författare och stadsutvecklingsdebattör

 

Oscar som är född 1963 i Peru, bor i dag i Hägersten och har studerat grafisk design och reklamillustration vid RMI Berghs reklam- och marknadsföringsinstitut. Han har haft över 30 separatutställningar sedan debuten 1992 och har skrivit 2 romaner.  Aktiv medlem i Yimby sedan 2008 och grundare av Yimbypriset 2015. Initiativtagare till förslaget om Österbron tillsammans med Yimbymedlemmen Mikael Grahn. Driver bloggen “Stadsutvecklingen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *