Att mäta social hållbarhet

Att bygga ett hållbart samhälle är vår tids ödesfråga. Nu ropar många efter politiska initiativ på klimatområdet och ekologisk hållbarhet. Det är flygskatt och förbud mot engångsartiklar i plast. Fossilfri fordonsflotta och subventioner av solceller.

Men ett hållbart samhälle behöver också vara ekonomiskt och socialt hållbart. Ekonomi och ekologi är förhållandevis enkla att mäta. Vilket innebär att fler mål sätts, mer verksamhet styrs, resurser fördelas, forsknings initieras och resultat följs upp kring dessa områden.

Enligt Folkhälsomyndigheten är ett socialt hållbart samhälle ”ett jämställt och jämlikt samhälle där människor lever ett gott liv med god hälsa, utan orättfärdiga skillnader. Ett samhälle med hög tolerans där människors lika värde står i centrum, vilket kräver att människor känner tillit och förtroende till varandra och är delaktiga i samhällsutvecklingen.”

Hur omsätts det på stadsbyggnadskontoret när markanvisningar ska göras? När upphandlingar genomförs? Hur formuleras mätbara mål som trillar ner i långsiktiga vägval kring social hållbarhet när exploateringskontoret förtätar eller planerar nytt?

Att planera för god hälsa utan orättfärdiga skillnader är inte lätt. Men det forskningen visar med förkrossande tydlighet är att vi mår bra av att röra på oss. Fysisk aktivitet

  • är en viktig skyddsfaktor mot ohälsa,
  • minskar dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar,
  • ger kraftig minskning av åldersdiabetes,
  • minskad risk för frakturer,
  • ökar muskelstyrkan och hållfastheten i senor och ligament,
  • förbättrar balans och koordinationsförmåga,
  • minskar risk för tjocktarmscancer,
  • minskar risk för belastningsskador,
  • förbättrar immunförsvaret,
  • minskar risken för depression,

Om idrottsrörelsen når ytterligare 100 ungdomar kan följande hälsovinster och besparingar förväntas 5 ungdomar inte drabbas av depression och 25 ungdomar inte ha symtom som magont, huvudvärk med mera.

Då behöver vi någonstans att vara. Forskningen visar vägen här också.

  • Det finns ett starkt samband mellan tillgång och tillgänglighet till idrottsanläggningar och andra fysiska aktivitetsmiljöer samt människors ”idrotts- och motionsvanor”. Sambandet gäller för såväl vuxna som ungdomar och barn.
  • Invånare med fler anläggningar i närheten av bostaden är även betydligt mer benägna att nå Folkhälsomyndighetens rekommendation för fysisk aktivitet ur hälsosynpunkt
  • Tillgängliga anläggningar leder till ökad upplevd trygghet utomhus genom mer liv och rörelse och färre folktomma platser. Mer liv och rörelse och färre folktomma platser gör det även allmänt svårare att vandalisera och förstöra offentliga platser.
  • Trygga bostadsområden är en avgörande faktor för olika gruppers idrottsutövande medan otrygga miljöer motverkar deltagande. Sannolikheten att invånare ska motionera regelbundet är dubbelt så hög om de uppfattar sig ha tillgång till säkra och trygga anläggningar och ytor för fysisk aktivitet inom 10 minuters promenad från hemmet.

Argumenten kan tyckas övertygande, men i mätbarhetens tidevarv räcker det inte. Det behövs planeringsstöd, nyckeltal, analysmodeller och utvärderingsverktyg för social hållbarhet. Annars riskerar vi planera fokusera på ett samhälle som är ekologiskt och ekonomiskt hållbart.

Vi behöver leva också, som Folkhälsomyndigheten skriver: Ett samhälle med hög tolerans där människors lika värde står i centrum, vilket kräver att människor känner tillit och förtroende till varandra och är delaktiga i samhällsutvecklingen.

Riksidrottsförbundet vill dra sitt strå till stacken. Vi vill vara ett kunskapsstöd och metodstöd, så att idrottsplanering blir en del när det hållbara samhället formas.

Mattias Hjelmberg, Intressepolitik och media, Riksidrottsförbundet

Photo by Vince Fleming on Unsplash

En kommentar Lägg till din

Lämna ett svar till Patrik Tengwall Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.