Kommer ni ihåg viskleken?

Visst kommer ni ihåg viskleken. Den där leken då information viskas vidare runt i ringen av barn och ofta förvrängs. Det som sades i början är inte vad som sägs en stund senare. Den leken pågår just nu inom samhällsbyggnad när det gäller information om forskning, utveckling och innovation.

Forskning, utveckling och innovation är tre vanligt förekommande begrepp i samhällsbyggnadsdebatten. Inte sällan används de tre begreppen synonymt trots att de har olika syften, förutsätter olika kompetenser och bygger på olika metoder. Det sker till exempel i samband med nyhetsbrev som informerar om nya utlysningar. Låt mig ta ett aktuellt exempel:

I IQ Samhällsbyggnads nyhetsbrev nr 3 från 2019 läser jag: ”Utlysning: 45 miljoner kronor till forskning inom energieffektivt byggande och boende.” När jag klickat vidare på den bifogade länken till Energimyndighetens hemsida kan jag läsa: ”Forskning och innovation för energieffektivt byggande och boende (E2B2)”. När jag sedan läser det finstilta i själva utlysningstexten ges tre exempel på projekt som anses relevanta för den här utlysningen:

  • ”Utvecklingsprojekt i samverkan med marknadsaktörer, demonstrationsprojekt samt utvärderingar av nya tekniklösningar.”
  • ”Projekt som använder samhällsvetenskaplig, beteendevetenskaplig eller systemvetenskaplig metodik.”
  • ”Projekt som nyttiggör eller tillämpar Energimyndighetens genomförda mätningar av näranollenergibyggnader.”

Utlysningen riktar sig alltså till utvecklingsprojekt, demonstrationsprojekt och utvärderingar, till projekt som använder olika metodiker, liksom till nyttiggörande och tillämpningar av redan genomförda mätningar. Målgrupperna är, i ordningsföljd: företag, offentlig sektor, universitet och högskolor, institut och övriga aktörer med anknytning till energieffektivisering. Det är alltså inte i första hand forskare som är målgruppen för utlysningen och ändå marknadsförs den av Energimyndigheten som en satsning på ”forskning och innovation” och av IQ Samhällsbyggnad som en satsning på ”forskning”.

Vad kan den här viskleken få för konsekvenser?

Innan jag försöker mig på ett svar på frågan behöver jag kort redogöra för skillnaderna mellan forskning, utveckling och innovation. Det är en kraftigt förenklad bild jag ger här men jag hoppas att den ändå kan förklara en del av problematiken med den visklek som nu pågår.

Till att börja med, forskningens syfte är att bidra med ny kunskap. Kunskapen ska vara baserad på ett kritiskt förhållningssätt och framtagen genom vetenskaplig metod. Den ska också vara granskad och internationellt publicerad. En forskare inleder sin forskarutbildning med 4 års heltidsstudier som doktorand och då tränas doktoranden bland annat i teori, vetenskaplig metod, kritiskt förhållningssätt och etik. Efter doktorsexamen tillkommer omkring 2 år som post doc då forskaren tränar sig i att självständigt forska. För att bli professor inom ett ämne krävs ytterligare omkring tio år av erfarenhet att leda, genomföra och granska forskning.

Utveckling har till syfte att förändra och förbättra något i relation till något annat. Det kan vara att byta ut ett material i en produkt och därmed minska produktens miljöpåverkan, öka effektiviteten i en redan befintlig process för att öka lönsamheten eller att omorganisera en verksamhet i syfte att utveckla kompetensen. Utveckling kan genomföras internt inom ett företag eller organisation eller i samverkan mellan olika organisationer. De som leder utvecklingsarbete är ofta förändringsledare och/eller projektledare och de leder specialister inom olika discipliner. Utvecklingsarbete är ofta systematiskt och kan vidareutveckla tidigare forskningsresultat. Resultatet av utvecklingsarbetet kan hållas internt och därmed gynna den egna organisationens konkurrenskraft, eller delas med andra organisationer och gynna en hel bransch.

En innovation, slutligen, uppstår när en ny idé, produkt, process eller metod fungerar och skapar värde. Innovation bygger ofta på resultat av forskning och/eller utveckling men uppstår först när forskningsresultatet eller resultatet av utvecklingsarbetet kommer i praktisk användning – när det visar sig fungera och skapa värde i en verksamhet. Innovation skapas alltså i direkt anslutning till marknad, kund och användare.

Forskning, utveckling och innovation är alltså inte samma sak och när de blandas samman och framställs som synonyma i olika marknadsföringsinsatser riskerar alla att bli förlorare. Risken finns att forskning inte längre ses som en långsiktig, gemensam, kritisk, öppen och trovärdig kunskapsbas. Risken finns också att utveckling uppfattas som en långsam, administrativ och komplicerad process. Innovation, slutligen, vilket är det begrepp som blivit mest trendigt, riskerar att urvattnas till att omfatta allt som av någon uppfattas lite nytt och annorlunda.

När forskare ges förutsättningar att forska långsiktigt, när förändringsledare och projektledare ges förutsättningar att systematiskt vidareutveckla verksamheter, och när nya idéer, produkter, processer och metoder används och skapar nya värden, då bidrar forskning, utveckling och innovation gemensamt till Sveriges utveckling och konkurrenskraft. Håll därför isär begreppen.

Tina Karrbom Gustavsson, professor  i projektkommunikation KTH

 

Photo by NASA on Unsplash

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *