Hur sköter media debatten om vår stads utveckling och Stockholms bostadskö?

I januari i år nådde Stockholms bostadskö ett nytt rekord då över 636 000 bostadsökande var registrerade i Stockholms bostadsförmedling. Samtidigt skriver Boverket att antalet färdigställda bostäder minskar i år till 55 000 bostäder. Det är långt under det demografiska behovet som Boverket beräknar till 67 000 bostäder. Med andra ord byggs det endast en tiondel så många bostäder som behovet anger och detta ställer vår stad i en kritisk situation!

En stads ekonomiska tillväxt är beroende av flera faktorer såsom underlag för köpkraft, demografisk balans, infrastruktur, kompetens och tillväxt av bostäder.

Allt detta är i en symbiosisk beroendeställning av varandra och där varje del måste synkronisera för att få den hållbara stadsutvecklingen vid liv. Vi vet att det blivit svårt för ungdomar att komma in i bostadsrättsmarknaden så behovet av billigare bostäder är alarmerande och därför är hyresrätter en mycket viktig del, för att inte säga en avgörande insats i bostadspolitiken.

Hur ställer sig media till detta faktum? Vad är viktigt att belysa för dem? Är det  de boendes vilja, attityd och omvårdnad av bevarande eller är det de som inte får tak över huvudet som prioriteras nyhetsmässigt? När man direkt ställer frågan till media får man förstås svaret att allt av nyhetsvärde tas upp, både negativa som postiva nyheter, och det svaret hänvisas till den journalistiska etiken. Men, är det så det verkligen ser ut?

Det finns nämligen stora olikheter i prioriteringen av nyhetsvärde mellan de olika mediaenheterna. Beroende av hur ägarförhållandet ser ut eller målgrupp skiljer de sig i både etik och synen på hur en specifik målgrupp ska se ut.

Låt oss ta en av de lokala gratistidningarna som exempel. Mitt medias tidningar Mitt i har sedan en tid något de kallar för ”Min lokale hjälte”. Dessa nomineras av läsarna själva genom att skriva till tidningen om en viss person i sitt närområde som gjort något bra. I tidningen Mitt Söderort den 21 maj vann en person i Fruängen titeln som min lokale hjälte då hon kämpat för att se till att stoppa bygget av ett hyreshus i sitt närområde! Utan att gå in på detaljer om denne person så undrar jag hur tidningens inställning om denna hjälteinsats ser ut när de sätter rubriken ”Annika räddade områdets gröna oas” på artikeln? Vad är det för en häpnadsväckande insats att ha stoppat bygget av 80 hyresrätter? Hur ställer sig en bostadssökande inför denna nyhet?

Tidningen hänvisar till det lokala motståndet bland de boende vid det aktuella projektet. Dessa var rädda för att husen var för höga, att deras lådodlingar skulle rivas och att de skulle inte få den gröna oas de är berättigad till då de har svårt att gå till andra gröna områden i området. Enligt Stadsbyggnadskontoret saknar dessa lådodlingar bygglov samt att platsen redan från början var planerat att bebyggas på. Tog tidningen fasta på detta eller ignorerade de fakta? Det är långt ifrån första gången som tidningen publicerar motstånd mot nya bebyggelser. Vi som får tidningen genom brevlådan vare sig vi vill ha den eller inte vet att de specificerat sig på enskilda människors rädsla för förändringar i sitt närområde. Denna rädsla kan man förstå då det ligger i människans natur att värna om sin trygghet som en välbevarad och intakt rättighet men i dessa fall är den till förtret för andra som är i stark behov av exempelvis en bostad. I mitt tycke kan jag resonera som så att om man har valt att bosätta sig i en stad så måste man också acceptera att den växer. Om jag inte låter den få växa är jag medskyldig till att staden stagneras och därmed sett till att mina barn inte får samma möjlighet att få både bostad och arbete som jag en gång fick.

Vilken målgrupp tidningen vänder sig till är ganska uppenbart i detta fall. Än märkligare ter sig tidningens korta marknadsperspektiv då de i princip inte vill se fler läsare eftersom de belyser vikten i att man glorifierar personer som sätter sig emot fler nybyggen, alltså nya läsare?

Att motståndet mot förändringar är massivt hos äldre är heller inget nytt så sett ur prioriterad nyhetsvärde är det svårt att förstå även det faktumet.

Efter en diskussion i social media med en annan gratistidning blev summan av kardemumman att de såg nyhetsvärde i att belysa motståndet från berörda boende kring kommande bostadsprojekt. Överlag tycks alltså denna inställning hos de såkallade lokala gratismedia finnas, även på andra kommuner. Min fråga till dem är då hur de ställer sig om stadsutvecklingen som fenomen?

Är det bara en given sak? Sker det helt naturligt av egen kraft utan tillförsel av nytt material eller energi? Är det enbart dagens aktuella händelse som bär nyhetsvärde i sig och inte morgondagens dilemmor? Spelar det någon roll om vår stad blir frånsprungen rent ekonomiskt och socialt av en annan stad?

Ska vi inte värna om vår stads utveckling? Om ja på vilket sätt vill ni belysa det?

Här nedan är en plankarta över planområdet ”Fruängsgården 5 och 6” till vilken Stockholms stad tydligt nämner att odlingarna är olagliga och att gröna oaser visst tagits hänsyn till! De skriver:

Planområdet avskiljs från befintliga radhus- och småhusområden med parkmark i söder och öster. Området kännetecknas enligt stadens sociotopkarta med en del värdefull friyta. Friytan är dock till stor del planlagd som kvartersmark. Planområdets trädbevuxna del vid slutet av återvändsgatan på Elsa Beskows gata används idag av närboende för rekreativa syften, bland  annat genom utevistelser och odling. Odlingslådor finns uppställda utan tillstånd. Inom planområdet finns en parkväg som inte är säkerställd i detaljplan och som ligger till hälften inom kvartersmark och till hälften inom stadens mark.

Foto: Ola Grönlund on Unsplash

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *