Bråttom i klimatfrågan – vad innebär det?

Den som inte fattat att det är bråttom att minska vår klimatpåverkan har levt under en sten de sista många åren. Eller nej, även där märks klimatförändringarna, så på en helt annan planet då. Utan någon som helst kontakt med jorden kanske man kan missa att klimatet ändras alarmerande snabbt nu, och att vi har ett tiotal år på oss att dramatiskt minska vår påverkan.

Men vad betyder det i praktiken att vi har bråttom? Bara att vi ska göra samma som såna som jag alltid sagt, fast mer? Eller betyder det korta tidsperspektivet något mer fundamentalt annorlunda? Jag lutar åt det senare, och testar ett par principer för att se om de flyger, förlåt går som tåget.

Snabba utsläppsminskningar prioriteras. Från beslut till invigning får man räkna med 25-30 år eller mer för ett nytt kärnkraftverk, medan en stor vindkrafts- eller solcellspark går på knappt halva tiden. Eftersom vi behöver utsläppsminskningarna i närtid, klarar inte ny kärnkraft testet.

Framtida utsläppsminskningar får inte kräva stora utsläppsökningar i närtid. Det är självklart att järnvägens stambanor behöver förstärkas. Ska det ske med höghastighetståg kan klimatpåverkan i närtid bli väldigt hög, framför allt beroende på att det används så mycket cement och stål. Då kan det dröja till långt efter det att vi i praktiken måste ha klarat klimatutmaningen innan projektet ens tjänat in byggfasens utsläpp. I sådana projekt blir det extra viktigt att minimera klimatpåverkan i byggfasen; förstås är det hit det första kolfria stålet och den första CCS-cementen ska allokeras.

Se till att det växer snabbt. Den som idag bränner biomassa från vanliga träd måste räkna med att det dröjer minst 30 år innan ett nytt träd vuxit sig stort och tagit upp substantiellt med koldioxid från luften. Då är det knepigt att räkna som lösning när vi nu har så bråttom i klimatfrågan. Därför kan vi behöva fokusera på just de snabbväxande biobränslen som några av oss nyligen varit så skeptiska mot; etanol från sockerrör, biodiesel från raps och andra grödebaserade drivmedel som växer upp igen på ett par månader snarare än många år.

Fixa det befintliga. Politiken har ibland unnat sig lyxen att lämna det befintliga åt sitt öde och fokusera på det nya. Det är betydligt mer fokus på de cirka 100 000 laddbara bilar som kommer att säljas i år än på de fyra miljoner befintliga fossildrivna personbilar som fortsatt rullar, trots att de skulle kunna konverteras på bara något år medan utbytet av hela fordonsparken tar decennier.

Snabbare processer är nyckeln. För att ha en chans att klara omställningen, måste tiden det tar från första samtalet med finansiären, över ansökan till invigning gå betydligt snabbare än idag. Vi måste på många håll lämna projektmetoden och gå direkt på fullskalesatsningar, där processen pilot-demo-fullskala kortas.

Synergieffekter, men med klimat i fokus. Sverige har 16 nationella miljömål, globalt finns 17 hållbara utvecklingsmål. Ska vi klara dem alla – och det ska vi – måste tempot öka på alla fronter, men framför allt måste vi bli mycket bättre på synergier. När vi t.ex. jobbar för biologisk mångfald, ska det göra nytta för klimatet, och vice versa. Det duger förstås inte att klimatanpassning sker på ett sätt som förvärrar vår klimatpåverkan, och alltså ökar behovet av anpassning. Målkonflikterna måste minimeras och där de tyvärr är oundvikliga måste – sorry – utsläppsminskningar ha företräde.

Gör allt. Klimatlarmet är nu så akut att vi inte kan nöja oss med att göra det vi helst vill. Exempelvis kan väl ingen människa helst av allt vilja ha CCS, där vi tar koldioxid ur skorstenar och stoppar i marken – men när CO2-halten i atmosfären snabbt måste ner så ingår det i nästan alla IPCC:s scenarier och bör ingå i vår verklighet också.

Vi har sovit länge i klimatfrågan. Nu måste vi vakna pigga, fulla av arbetslust och med insikten att planen inte kan se likadan ut som om vi vaknat i god tid.

 

Mattias Goldmann, Hållbarhetschef, Sweco

 

Photo by Markus Spiske on Unsplash

En kommentar Lägg till din
  1. Mattias,
    det verkar som att det enda sätt somliga kan uttrycka sig på när det gäller klimatet är att slå larm. Jag anser att det är viktigt att inte slösa pengar på ogenomtänkta åtgärder, det finns tid att tänka efter före.
    Du skriver att vi måste minska våra utsläpp nu. Jag antar att du med vi menar mänskligheten, vad vi gör i Sverige påverkar ju bara marginellt.
    Enligt IPCC:s utsläppsscenarier kommer i alternativ RCP 4.5 växthusgasutsläppen nå sitt maximum år 2040. Då blir koldioxidekvivalenten 650 ppm år 2100. Ett mer realistiskt scenario är RCP 6.0 där växthusgasutsläppen når sitt maximum 2080. Då blir koldioxidekvivalenten 850 ppm år 2100. Som synes speglar dessa scenarier inte din åsikt att det är bråttom, vi måste minska våra utsläpp nu, att vi drastiskt måste hasta fram lösningar inom ett 10-årsperspektiv. Har du helt andra åsikter om möjligheter att drastiskt förändra världens koldioxidutsläpp än vad IPCC har?
    Det vore intressant att någon gång få läsa om de positiva egenskaper som en hög koldioxidhalt medför, att växtligheten mår bra av detta och medför att skördarna blir bättre och bättre, vilket är nödvändigt med hänsyn till jordens stora befolkning. Men då är man väl inte renlärig kantänka.
    Du inleder med att du djupt föraktar alla som inte tycker som du i klimatfrågan, det är väl meningen att sådana som jag bara ska hålla käft. Bra att det finns yttrandefrihet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *