Lantmätare i kunglig tjänst, Christer Lignell L-63

Uppväxt, praktik och utbildning

Intressen som väcktes i tidig ålder har i stor omfattning påverkat mitt yrkesliv och därmed även mitt privatliv. Stora delar av sommar- och vinterloven tillbringades från tolvårsåldern (jag är född 1942) på en bondgård i närheten av familjens sommarnöje i Björklinge. Uppvuxen i en medelklassfamilj i Uppsala upplevde jag en stor trivsel med det jordnära livet på bondlandet. Intresset för naturen väcktes och gav en inspiration till framtida yrkesinriktning. En annan inspiration var vistelserna på sommarnöjet där många grannar hade en akademisk bakgrund. Efter studentexamen inriktades yrkesvalet därför mot agronom, jägmästare eller lantmätare, yrken med verksamhet i den fria naturen. Betygen kunde ha varit bättre men med ett akademiskt betyg i matematik, och därmed många ansökningspoäng, blev det KTH och lantmäteri.

Jag antog först att utbildningen i stor utsträckning skulle handla om mätning i olika former, men det stämde inte, yrkestiteln är alldeles för snäv. Min erfarenhet är att den utbildning vi fick, vi 30 teknologer i årskursen 1963, var mycket bred och gav förutsättningar för många olika arbetsuppgifter. Specialisering kunde ske mot mera mätning i högre årskurser. Jag gjorde tvärtom, med stöd av prefekten lyckades jag få dispens att välja bort det stora mätningsämnet, geodesi fortsatt kurs mot att jag istället läste motsvarande antal timmar i tre andra ämnen, som var mer intressanta för mig. Jag blev antigeodeten och började gå mina egna vägar på olika sätt. Förutom inom jordbruk och lantmäteri praktiserade jag på sjömätningsfartyg och länsarkitektkontor.

 

Några kortare anställningar

Rent geografiskt har jag i studier, arbete och boende hållit mig inom en liten yta i Stockholm. Min första anställning var som assistent på institutionen för fastighetsteknik och i min anställning vid hovet var uppgiften att förvalta markområdet Kungl. Djurgården, som bl.a. lantmäteribyggnaden är belägen på. Dessutom bor jag på Djurgården.

Under de två åren som assistent tog jag två akademiska betyg i kulturgeografi och några poäng i u-landskunskap med studieresa till Indien och Ceylon. Därefter var det dags för anställning i lantmäteriet, överlantmätarmyndigheten i Stockholm, under drygt fyra år med utredningar och värderingar av olika slag. I efterhand förvånar det mig att jag stod ut så länge med alldeles för mycket ensidigt kontorsarbete. Under denna tid tog jag ett akademiskt betyg i miljövård.

Nästa arbetsgivare blev 1974 Fortifikationsförvaltningen, där jag var den ende lantmätaren bland idel jurister och några jägmästare. Jag lärde mig mycket fastighetsjuridik under de tre år jag tjänstgjorde där som byrådirektör. Arbetet var dessutom förenat med en hel del resor framförallt norrut och kontakter med företrädare för olika intressen, bl.a. samer. Eftersom förvaltningen skulle utlokaliseras till annan ort sökte jag och fick något av ett drömjobb på Naturvårdsverket 1977. Mitt uppdrag var att svara för den rättsliga vården vid förvaltningen av naturvårdsfonden, som nyligen överförts från domänverket till naturvårdsverket. I naturvårdsfonden ingick alla nationalparker och alla statligt ägda naturreservat, en mycket stor del av Sveriges yta, som jag tyvärr mest lärde känna via telefon och skrivelser till lokala tjänstemän.

 

Den långa anställningen som lantmätare i kunglig tjänst

Intendent vid Djurgårdsförvaltningen

När tjänsten som intendent vid Kungl. Djurgårdens förvaltning (KDF) dök upp i en liten platsannons såg jag möjligheten att få agera i det lilla företaget. Dessutom visste jag att en bostad på Djurgården nog skulle erbjudas, vilket var intressant för en då trångbodd familj. Den 25 september 1978 tillträdde jag min tjänst på Kungl. Slottet i Stockholm och där blev jag kvar till 31 december 2014, de sista två åren dock enbart i rollen som kammarherre. Lite kuriosa är att en av mina lärare på KTH, en överlantmätare, under min studietid även var kanslidirektör vid djurgårdsförvaltningen. Den sista tentan i min examen skedde för honom på slottet, jag fick en fyra, gick ut på Slottsbacken och tyckte att livet lekte.

Mitt arbetsrum på slottet vette mot yttre borggården där jag kunde följa såväl den besökande allmänheten som besökande till kungaparet, stora och små högvaktsavlösningar samt inkommande statsbesök. Det var verkligen första parkett i Sverige. Min chef, som också var lantmätare, och jag var de enda akademikerna i förvaltningen. Kansliet bestod i övrigt av en kamrer, en hovsekreterare, en personaladministratör och en kanslist. På fältet fanns två hovjägare, en maskinchef, verkmästare, parkförmän, hantverkare och parkarbetare, totalt ca 40 anställda. KDF är en av flera slottsförvaltningar, med sammanlagt tio slott, som ingår i ståthållarämbetet (STÄ) med en ståthållare som chef.

Kanslichef vid ståthållarämbetet

På grund av vissa personmotsättningar 1987 gjordes en mindre omorganisation vid KDF. En slottsfogdetjänst vid KDF och en kanslichefstjänst vid STÄ inrättades. Undertecknad blev kanslichef och administrativt ansvarig för KDF medan slottsfogden blev driftschef. Det blev således en rockad i ansvar gentemot tidigare ordning. Jag fick göra mitt första, men inte sista, inhopp för att lösa ett personalproblem. Nästa gång var 2002 då KDF under ett halvt år saknade en chef. Slottsfogden slutade hastigt hösten 1987 och jag fick då ta över hans arbetsuppgifter. En ny fogde rekryterades.

Förvaltningens uppgift är att förvalta regentens dispositionsrätt till den statligt ägda marken Kungl. Djurgården. Denna ordning grundar sig på en överenskommelse mellan ständerna och kungen 1809/10. Alla intäkter från upplåtelser av mark och byggnader tillfaller Djurgårdskassan, som endast får användas för driften av Kungl. Djurgården. Min främsta uppgift som intendent var att hantera alla upplåtelser av mark och byggnader, som är av mycket skiftande art. På den tiden ansvarade KDF även för Galärvarvskyrkogården och ägde sedan några år tillbaka f d Allmänna BB. Då kunde man lite överdrivet säga att förvaltningen skötte allt från vaggan till graven och allt från slott (Rosendals slott) till förvaltningens koja (Mulles på Stora Skuggan). Och jag fick uppleva det lilla företagets fördelar med många besök i fält och många personkontakter. Kvällarnas löpturer kunde med fördel styras mot något aktuellt objekt under handläggning.

Jag värnar om det öppna landskapet och formerna för att åstadkomma detta. Med mig från Naturvårdsverket hade jag vissa kunskaper om landskapsvård med hjälp av betesdjur. Det blev därefter slut på de mest frekventa slaghacksåtgärderna på Djurgården och istället anlitades får och nöt som naturvårdare.

Den kungliga nationalstadsparken

Djurgården är beläget mitt i storstaden och anspråken på marken för exploatering är många. En dispositionsplan för djurgårdsområdet upprättades i samråd med stat och stad i början på 1970-talet för att klargöra hur marken skulle användas i fortsättningen. I början på 1990-talet kunde konstateras att planens intentioner inte efterlevdes fullt ut. I min roll som kanslichef var det intressant att förutom över Djurgården även blicka över förvaltningen av de stora parkområdena vid Haga och Ulriksdals slott. Tillsammans med företrädare för bl.a. WWF igångsattes, bekostad av STÄ och med stor insats från min sida, en utredning om ett bättre skydd mot exploatering för dessa stora centralt belägna grönområden. Resultatet blev att den kungliga nationalstadsparken bildades 1995.

Slottsfogde vid Stockholms slottsförvaltning

I samband med en mer omfattande omorganisation inom hovet på 1990-talet fick den nye slottsfogden hela chefsansvaret för KDF och jag blev slottsfogde för Stockholms slottsförvaltning. Fortfarande var jag kanslichef vid STÄ och ståthållarens ersättare. I besparingssyfte slogs tjänsterna för ståthållare och sistnämnda slottsfogde senare ihop.

Kanslichef vid riksmarskalksämbetet

1998 blev jag kanslichef även vid riksmarskalksämbetet med arbetsrum granne med riksmarskalken, som är hovets främste tjänsteman. I den rollen blev det att svara för en annan diversehandel än den jag haft tidigare. Jag blev sekreterare i hovets chefsgrupp, administrativt ansvarig för Riddarholmskyrkan, sekreterare i två kungliga råd, arbetsmiljökommitté och tre kungliga stiftelser, administrativt ansvarig för ca 70 hyresbostäder i innerstaden, handläggare av säkerhets-överlåtelser (pantsättning av lös egendom), sekreterare i samband med olika evenemang mm.

Jag avgick med pension 2013 och tillhör numera de icke tjänstgörande hovstaterna.

Kammarherre vid ceremonistaten

Mina föräldrar gick bort 1992, de hade säkert glatt sig mycket åt att jag 1993 av kungen blev utnämnd till kammarherre, som är ett hedersuppdrag. Även för mig var det stort även om jag inte först förstod vidden av denna roll. Det finns åtta kammarherrar och fyra kabinettskammarherrar. Dessa ingår i ceremonistaten i vilken även finns överceremonimästare, ceremonimästare och vice ceremonimästare. Ceremonistaten, som i tjänst oftast bär stor hovuniform med värja, hjälper de kungliga i olika officiella sammanhang. Vid t ex kungamiddagar tjänstgör några kammarherrar för att, som en slags vicevärdar, vara gästerna behjälpliga i alla möjliga frågor. Vid ett flertal tillfällen har även min fru varit en av gästerna.

Alla åtta kammarherrar medverkar dessutom i en processions-marsch uppför trapporna i slottet till stora gästvåningen i samband med inkommande statsbesök. Efter denna marsch serveras en hovmarskalkstaffel i prins Bertils våning för kammarherrarna och delar av besökande statschefs uppvaktning. Kammarherrar deltar dessutom vid kungliga händelser som högtidliga audienser, dop, giftermål och begravningar. Kungliga födelsedagar av olika dignitet firas med stor gala och även här har kammarherrar viktiga roller.

Jag ingår som kammarherre sedan 2014 i de icke tjänstgörande hovstaterna.

 

Några intressen

Idrotten har varit ett stort intresse, både som aktiv och passiv utövare. Jag var målvakt i läroverkets fotbolls- och handbollsmål och representerade skolan i friidrott. På KTH satt jag i idrottsstyrelsen i flera år. Jag deltog gärna i lantmäteriets korplag i fotboll och hockey-bockey och spelade som representant för hovet i många ishockeymatcher i Globen i Gröna Lunds regi. Sedan drygt 20 år är jag aktiv i styrelsen och förvaltningsutskottet för Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande, föreningen som byggde Olympiastadion och medverkade till att OS 1912 hamnade i Stockholm.

Inom KDF hanterades många idrottsfrågor eftersom idrotten är väl representerad på Djurgården med anläggningar som Olympiastadion, Östermalms IP, Ryttarstadion och verksamheter som Stockholm Marathon, Tjejmilen, Vårruset med flera tävlingar. Mitt idrottsintresse medförde också att jag var kontaktperson under många år gentemot Skidförbundet rörande skidtävlingen Royal Palace Sprint runt slottet.

Numera är jag en flitig motionär (tennis, golf, jympa och gym) och har ett stort naturintresse framförallt inriktat mot fågelskådning.

Mina roller inom hovet har nog medverkat till att jag är s.k. bolagslantmätare (utan bolag), har suttit i Lantmätarföreningens styrelse i flera år och varit överceremonimästare i Innocenceorden.

Mitt trafikkort har jag haft användning för när det har behövts extraförare vid Hovstallet såväl för persontransporter som tunga laster.

 

Inbjudningar

I egenskap av hovfunktionär fick jag många inbjudningar till ambassader och residens och jag, som är en nyfiken natur, tackade nästan alltid ja. När inbjudningarna till Svenska Akademins högtidssammankomst följdes av en mottagning hos landshövdingen i dennes residens deltog min fru och jag gärna iförda frack och långklänning. Till de årliga inbjudningarna hörde även firandet av nationaldagen på Skansen med efterföljande mottagning på slottet. En högtidsstund vid detta tillfälle var arméns musikkårs musikframträdande på Logården följt av tapto.

Kungens födelsedag firades på slottets yttre borggård och i Kommendants-flygeln och särskilt inbjudna var normalt ett tjugotal VIP-gäster. Vid några tillfällen deltog två lantmätare i denna skara, en länsöverdirektör och en kanslichef, en god procentuell representation för vårt yrke.

 

Summa summarum

När jag summerar mitt yrkesliv kan jag konstatera att mina intressen för  naturen och idrotten väl har tillgodosetts. Dessutom har jag förmånen att, tack vare mitt arbete vid hovet, fortfarande få bo på landet nästan mitt i staden under hittills drygt 37 år. Kammarherreuppgiften har naturligtvis varit den mest spektakulära. Jag har varit uppvaktande till kungligheter, statschefer och ministrar och träffat skådespelare, andra artister med flera, människor jag aldrig annars skulle ha mött.

Jag förstår att den breda utbildningen jag fick på KTH har varit till stor nytta i mina olika yrkesroller i kombination med en önskan att gå min egen väg i yrkeslivet. Jag har haft en enorm tur, rätt person vid rätt tidpunkt och med rätt utbildning och erfarenhet.

Jag sluter nu cirkeln och tjänar numera hovet i egenskap av kyrkvärd i slottskyrkan. Efter högmässan kan jag gå ut på Slottsbacken och tycka att lyckan fortfarande ler mot mig.

8/4-19

christer.lignell@gmail.com

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *