I statlig tjänst med många andra uppdrag. Lennart Linder -Aronson, L50

Barndomen

Min Pappa Linder Aronson kom från Blomskog i Värmland, son till Aron Johannesson och Albertina Samuelsdotter.

Pappa Linder kom till Skåne och utbildade sig till agronom på Alnarp. Han fick sedan tjänst som jordbrukskonsulent på Hushållningssällskapet i Malmö.

1936 började jag på Katedralskolan i Lund där jag gick fyra år i realskolan och fyra år i gymnasiet, reallinjen. Tog studentexamen pingstafton 27 maj 1944.

 

Ungdomsåren

1945/1946 gjorde jag militärtjänst vid artilleriregementet A6 i Jönköping. Utbildades där till specialtjänst som fältmätare.

Under skolledigheterna hade jag ofta följt med Pappa på hans förrättningsresor. Jag tyckte detta var trevligt och ville gärna ha ett liknande yrke. Jag sökte därför till lantmäterilinjen på Kungl. Tekniska Högskolan i Stockholm. Jag blev antagen och började där hösten 1946.

I december 1947 träffade jag Ulla. Efter studentexamen 1946 for hon ett år till Paris och påbörjade sedan sin utbildning till sjuksköterska.

 

Flera olika tjänster inom lantmäteriet

Vi var 20 män som examinerades1950.  Det fanns då 25 tjänster att söka vid Lantmäteriet. Jag blev placerad i ett av de två distrikten i Sollefteå.

Kvällen den 24 augusti tog jag nattåget från Stockholm till Sollefteå för att där den 25 augusti börja tjänstgöra som lantmätare i Sollefteå södra lantmäteridistrikt. Jag blev väl mottagen av min chef distriktslantmätaren Bertil Lundblad och hans personal. Jag hyrde ett rum och efter ett par veckor köpte jag min första bil, en Volkswagen. Kostnad ny 6.300 kronor. Mina arbetsuppgifter bestod i huvudsak av lantmäteriförrättningar, vilket innebär bildandet av nya fastigheter och bestämning av gränser för befintliga fastigheter.

År 1952 var Ulla färdig med sin utbildning och vi gifte oss. 1953 föddes vårt första barn Lars. Vi hade en liten lägenhet och Ulla arbetade på Garnisonssjukhuset. Sollefteå var då en militärstad. Vi trivdes bra, fick många vänner och gjorde många utflykter med vår lilla bil. Jag trivdes bra med min tjänst på lantmäteridistriktet. Fick lära känna många nya människor i för mig nya miljöer.

Efter fyra år var det dags för mig att genomföra det som då var obligatoriskt, kontorstjänstgöring. Överlantmätaren i Härnösand, Nils Kvarby, tyckte att jag skulle söka mig till Lantmäteristyrelsen i Stockholm. 1954 blev jag förflyttad till Lantmäteristyrelsen i Stockholm. Det var svårt att få bostad i Stockholm på den tiden. Jag hyrde ett rum på Humlegårdsgatan. Ulla och Lars stannande i Sollefteå. Det var inte lätt att vara ensam, så Ulla och Lars flyttade till Mamma Karin i Åkarp där det var gott om plats. Nästa barn, Elisabet, föddes 1955 i Lund. På hösten hyrde vi en fyra-rumslägenhet i Högdalen med adress Skebokvarnsvägen 135. Det dröjde sex månader innan telefonen kopplades in. Vi sparade 10-öringar för att kunna gå till en telefonkiosk och ringa. I november 1965 fick vi en större lägenhet med adress Tantogatan 59 på Södermalm.

Tjänstgöringen på Lantmäteristyrelsen började på utredningsbyrån. Arbetsuppgifterna där bestod i att skriva remissyttranden i fastighetsrättsliga ärenden till rikets hovrätter och högsta domstolen. Ärendena föredrogs för byråchefen och i flertalet fall också för generaldirektören.

År 1959 blev jag tillfrågad om jag ville flytta över till administrativa byrån. Jag fick där en tjänst som byrådirektör. Arbetsuppgifterna bestod främst i att handlägga personal-och inköpsärenden inom hela lantmäteriorganisationen.. År 1961 fick jag en nyinrättad tjänst som avdelningsdirektör med huvudsaklig arbetsuppgift att biträda generaldirektören.

År 1963 sökte och fick jag tjänsten som överingenjör och chef för administrativa byrån. Bland arbetsuppgifterna ingick att besluta om alla anställningar och alla lokaler vid de olika distrikten.  Till min hjälp hade jag under flera år Isabell Åkerblad. Vi hade många kontakter med departementet, särskilt sedan Sune Andersson kom dit. Sune arbetade tillsammans med en utredare om Lantmäteristatens omorganisation. Reformen genomfördes 1970. Genomförandet av utredningens förslag och utlokaliseringen av lantmäteristyrelsen som då hade lagts ihop med Kartverket till Lantmäteriverket kom att i hög grad åvila mig. I juni 1975 flyttade Lantmäteriverket till Gävle där jag tjänstgjorde en dag.

 

Överlantmätare i Malmöhus län

Medan när beslutet var fattat om att Lantmäteriverket skulle utlokaliseras till Gävle valde jag att söka mig tillbaka till Skåne. Jag blev överlantmätare i Malmöhus län den 1 juli 1975 men hade kvar en hel del uppdrag i det som nu var Lantmäteriverket.

 

Internationella lantmäteriuppdrag

The International Federation of Surveyors (FIG) är ett samarbetsorgan för lantmätarföreningar i ett hundratal länder. Vart fjärde år inbjuder FIG till en kongress som ofta lockar bortåt ettusen deltagare från olika länder. Under åren 1976-1978 var jag generalsekreterare och under åren 1979-81 vice president i FIG: Som generalsekreterare hade jag bl.a ansvar för FIG-kongressen i Stockholm 1977med mer än ettusen deltagare. Jag har också deltagit i ett stort antal FIG kongresser och andra FIG möten runt om i världen.

 

Länsråd vid länsstyrelsen i Malmöhus län

Den1 juli 1979 tillträdde jag tjänsten som  länsråd i Malmöhus län, Landshövding var då Nils Hörjel. Vi hade  ett mycket fint samarbete.

Länsstyrelsens arbetsfält är brett. Det spänner över ett flertal sakområden såsom regional utveckling, kommunikationer, naturvård och miljöskydd, kulturmiljö, civilt försvar och räddningstjänst. Länsstyrelsen har också flera roller inom varje område, förvaltningsmyndighet, samordnare och kunskapsförmedlare. I rollen som förvaltningsmyndighet utövar länsstyrelsen tillsyn, ger tillstånd och beviljar diverse stöd. Dessutom ingår att vara en överklagandemyndighet – enskilda och företag kan överklaga andra myndigheters beslut till länsstyrelsen. Som länsråd har man ofta att fatta beslut i ärenden där olika intressen står mot varandra. En ny väg ska byggas eller ett obebyggt område ska exploateras. De som har att bevaka naturvården och/eller kulturmiljön motsätter sig. Då gäller det att fatta ett beslut som så långt möjligt tillgodoser de olika intressena. Naturvårdsfrågorna var många och komplicerade.

Länsstyrelserna hade vid denna tid som sin viktigaste uppgift att stötta förutsättningarna för näringslivet i länet. Under den här tiden var det flera företag som avvecklade verksamheten eller flyttade utomlands, såsom t ex textilindustrin, sockerbruken, Trelleborgs gummifabrik och byggindustrin. Stort fokus fick läggas på detta. Insikten om nödvändigheten om samverkan mellan, å ena sidan, ett utåtriktat universitet med en sammantaget hög kompetens och väl medveten om sin roll i samhällsmiljön samt, å andra sidan, svensk industri hårt pressad av internationell konkurrens och i starkt behov av att tillgodogöra sig vetenskapens och teknikens landvinningar ledde fram till tanken att skapa ett samarbete, som skulle förverkligas genom bildandet av Sveriges första egentliga forskningsby IDEON. Nils Hörjel arbetade hårt för att få till forskningsbyn i Lund. Om detta finns en bok skriven. Men det jag särskilt vill lyfta fram här är Hörjels förmåga dels att engagera flera byggbolag men också att få regeringen att låta IKEA disponera över 110 miljoner kronor i näringslivets investeringsfonder för att kunna bygga upp anläggningen som då inledningsvis ägdes av IKEAS fastighetsbolag IKANO. IDEON har sedan det första spadtaget togs utökats kraftigt med flera företagsetableringar och växer fortfarande, nu under namnet Ideon Science Park.   Som ordförande  i en arbetsgrupp ägnade jag mycket tid åt uppbyggnaden av IDEON.

Ett annat viktigt uppdrag var ordförandeskapet i MAX-lab, en nationell forskningsanläggning vid Lunds universitet för synkrotonljusforskning. Anläggningen är baserad kring tre lagringsringar för elektroner. När elektronerna med hög energi  cirkulerar runt i en lagringsring som har ett mycket gott vacuum producerar de synkrotonljus. Detta ljus utnyttjas av forskare inom skilda områden av fysiken, kemin, biologin och medicinen och även inom industriforskning. Jag var ordförande i styrelsen under tiden 1989-2001.  Styrelsen bestod i övrigt av professoror från olika universitet.

Svenska Varv AB beslöt i december 1985 att avveckla den civila fartygsproduktionen vid Kockums AB i Malmö. I samband därmed träffade regeringen och Saab-Scania AB en överenskommelse om etablering av en bilfabrik i Malmö. Den 20 februari 1986 tillkallade regeringen en regional samordningsgrupp med uppgift att förbereda och samordna industripolitiska, regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska insatser i Malmöregionen.

Ett av den så kallade M-gruppens uppgifter var att söka bilda ett nytt regionalt investmentbolag med inriktning på små och medelstora företag. Staten var beredd att tillskjuta högst 50 miljoner kronor under förutsättningar att privata intressenter ställde upp med minst 75 miljoner kronor. Inledningsvis var entusiasmen liten hos alla företagsledare som vi kontaktade. Först sedan bröderna Paulsson, som drev entreprenadföretaget Peab, engagerade sig kunde utvecklings AB Kranen bildas. Bolaget utvecklades mycket väl. Ett stort antal företag etablerade sig på området (del av Västra Hamnen). Jag var bolagets ordförande.

 

Andra uppdrag

Som länsråd blir man ofta tillfrågad om att ingå i olika styrelser. Genom åren har jag varit styrelseledamot och i vissa all också ordförande i ett antal olika styrelser. Här är några exempel: AB Kullaberg Natur, Erik Philip-Sörensens stiftelse, Öresundsgruppen, AF-Borgen AB och AF-Sällskapet, Skogsvårdsstyrelsen, Fiskenämnden, Sydsvenska Geografiska Sällskapet, Allmänna Försvarsföreningen och Erichsgruppen.

 

Utmärkelser

Under åren har jag mottagit flera bevis på samhällets uppskattning. Det finaste beviset varnär jag tilldelades Konungens  medalj 8.e storleken i serafimerordens band. Medaljen utdelades personligen av kung Carl Gustaf vid en mottagning på Stockholms slott den 6 juni 1991. Samma år utsågs jag till hedersdoktor vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet (filosofie doktor honoris causa).

 

Efter pensioneringen

Efter fyllda 66 år fick man inte jobba kvar längre. Jag hade dock kvar ett antal styrelseuppdrag, bland annat i IDEON och MAX-lab och ytterligare ett tiotal styrelseuppdrag.

 

Slutord

Lantmäteriutbildningen och arbetet som lantmätare inom olika områden har varit en stor tillgång i mitt arbete som länsråd. Jag har också haft en bra hustru i Ulla, Hon var alltid beredd att ställa upp. Hon har skött ”marktjänsten” hemmet och barnen. Hon var dessutom skicklig att representera, det må gälla kungabesök, officiella aktiviteter eller middagar i hemmet. Vi var gifta i 67 år.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *