Från självständig stolt statstjänsteman till politikerslav, Mats Larsson L67

 Hur allt började

Allt startade med ett råd från min far straxt före studentexamen 1966.
Bli lantmätare! Dom verkar tjäna bra och kan vara verksamma nästa överallt
Jag startade redan samma år min lantmätarutbildning vid KTH.
Som alla yrkesverksamma lantmätare i min åldersklass vet, så fick vi lära oss mycket om en hel del och relativt lite i en mängd för oss smärre ämnesområden.
Vad sägs om detta axplock av mer eller mindre relevanta mindre breda ämnen?
Fiskerikunskap med limnologi, Nötboskapens utfodring, Marklära med stor kunskap om ”stuffer”, Vägbyggnad, Kommunikationsteknik, Översiktlig samhällsplanering, Skogslära med allt från klavning till hyggesplöjning, Rudimentär dataprogrammering mm mm
Sommarresor med studiebesök och fältmätning ute i ”verkligheten” var också viktiga och lärorika såväl kunskapsmässigt som socialt. Här grundades den unika sammanhållning mellan årskursare som blivit ett fantastiskt stöd livet igenom för mig och många av oss jämnåriga lantmätare.

Med allt detta och givetvis våra huvudämnen såsom geodesi, fotogrammetri, fastighetsjuridik, matematik mm i ryggsäcken gick jag ut KTH 1971 straxt efter att jag avslutat min militärtjänst på kustjägarskolan på Rindö utanför Vaxholm.

 

Första jobbet 

Lite ont om nybörjarjobb för en ung lantmätare 1971 visade det sig så jag inledde min karriär som fastighetsmäklare i Stockholm med adress på fashionabla Strandvägen. Jag sålde villor och bostadsrätter i parti och minut. Då behövde man inte gräva särskilt djup i kunskapsryggsäcken från KTH men jag lärde mig desto direktare och djupare att ”ta folk” på bästa sätt. Just den kursen hade KTH missat men visade det sig framöver vara en helt omistlig kompetens som aktiv lantmätare under alla följande år.

 

Lantmäteriet

1973 skulle det helt oväntat visa sig att ”Nötboskapens utfodring” skulle dammas av och komma till god praktisk användning. Den sk gröna vågen hade då sköljt ut mig med fru och ett barn på rena rama bondvischan i Bergslagen en bit norr om Örebro. Månskensbonde” blev nu nästa titulatur.  Den var kanske lite folkligare än ”byrådirektör”
Jordbrukandet blev knappast en ekonomisk dans på rosor så 1974 kunde jag komplettera med inkomster från ett jobb på lantmäteriet i Örebro på en lantmäterienhet under länsstyrelsen men kopplad till överlantmätarmyndigheten i länet. Jag jobbade hela första året med fiskerättsutredningar och skaffade mig nu en kompetens jag haft god nytta av många gånger och som i dag helt saknas hos våra yngsta kollegor.

Lantmätarkarriären följde mig och för de flesta statliga unga lantmätare nu ett givet mönster.

1978 blev min yrkestitel ”byrådirektör” som helt klart imponerade på okunnigt folk men även på min mamma.
Sedan återtog jag lantmätartiteln och började därefter producera lantmäteriförrättningar som föreståndare för ett mindre lokalkontor i Örebro med 6-7 anställda. Kartteknikerna och ingenjörerna här blev de som effektivt och grundligt lärde mig produktionsprocesserna för normalförrättningar. Jag är fortfarande skyldiga dem ett stort tack.
Som min chef hade jag en uppskattad och mycket pragmatisk distriktslantmätare med sitt kontor på en annan ort i länet. Vad sägs om gummistämpeln med hans namnteckning som han lät tillverka åt mig? Med den stämplade jag hans namn på en stor mängd förrättningar de följande åren. Jag insåg att hans pragmatiska stil passade mig som hand i handske.

1989 bytte jag lokaliseringsort till lantmäteridistriktet i Lindesberg och blev 1991 distriktslantmätare där. Äntligen slapp jag nu gummistämpeln!
I Lindesberg utvecklade och fördjupade jag samarbetet med de fyra kommuner som ingick i distriktet. Utöver Lindesberg Nora, Ljusnarsberg och Hällefors kommuner i vilka jag ofta satt med vid byggnadsnämndernas dragning av lantmäteribesläktade ärenden.
Det kommunala nätverket tätnade.
Vad som nu också blev allt viktigare blev själva chefsarbetet, för vilket jag nu fick ett ökande intresse.
År 2000, i bakvattnet av Lantmäteriets historiska och extremt omfattande omorganisation och personalminskning, återvände jag till Örebro som länschef. Jag svalde med hull och hår den tidens ”kungsord” om ett enhandläggarsystem för Lantmäteriets produktion av normalförrättningar. Effektiviseringen och intjänandeförmågan för kontoret blev som det var tänkt påfallande stor. Detta var tyvärr också en hård och jobbig tid för de medarbetare som inte riktigt hängt med i datoriseringen av våra handläggningssystem.

 

Ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till

Hösten 2002 dök helt oväntat ett erbjudande upp att avsluta min yrkeskarriär med
”något helt annat”. De två stadsarkitekterna och ett par chefer i de fyra bergslagskommunerna som jag tidigare jobbat i sökte upp mig med förslag om en ny möjlighet. De undrade om jag skulle vara intresserad att genomföra en organisatorisk sammanslagning av bygg-, mätnings-och miljökontoren i de fyra kommunerna ?
De tyckte/trodde att en lantmätare med den kompetens en sådan normalt besitter och kombinerat med min personlighet skulle kunna passa perfekt. Inte kunde jag väl säga nej till något sådant?

 

BMB

Sagt och gjort jag anmälde mitt intresse för uppdraget, blev grillad i 4 kommunstyrelser och därefter anställd för att från och med 1 januari 2003 se till att skapa Bergslagens Miljö- och Byggnämnd med till hörande förvaltning på ca 45 personer (kortnamn BMB).
Jag fick hela 2003 på mig för att utöver att leda verksamheten vid det befintliga bygg- och miljökontoret i Lindesberg också utreda och föreslå hur sammanslagningen skulle gå till och organiseras med lokaler, personal, samverkansavtal, delegationsordning, ekonomistyrning mm.

Var detta verkligen ett lämpligt uppdrag för en nu medelålders lantmätare med kunskaper och erfarenheter som jag skrapat ihop under åren?  Svaret på detta blev nu med facit i hand. Ja! Det var inte alls en dålig bakgrund för ett sådant uppdraget. Inte minst lantmätarens väldigt många möten med människor i skiftande skepnader och roller är en viktigt resurs för oss alla.

På plussidan kan nämnas:

  • Goda kunskaper i planlagstiftningen, fastighetsrätt , kart- och mätteknik och allmän juridik
    Ett relativt stort mätningskontor ingick i organisationen vilket kändes hemtamt.
  • Mycket god lokalkännedom i de 4 kommunerna.
    Visste var alla byar och större gårdar var belägna
  • Hade ett väl fungerande nätverk av människor i det stora BMB-området.
    Nyckelpersoner i kommunerna
    (inte minst de personer som lockat in mig i uppdraget och många gamla lantmäterikunder både personer och företag, som nu blev mina dagliga arbetskamrater), goda personkontakter i länsstyrelsens olika delar.
  • Beprövad hyfsad ledarkompetens.
    Flera viktiga ledarutbildningar i lantmäteriets regi under många år
  • Hyfsat bra personliga egenskaper
    Pragmatism (som tidigare nämnt),
    Ostressad i konfliktsituationer (efter en mängd konfliktfyllda lantmäteriuppdrag)
    Ett starkt och gediget människointresse
    Högt arbetstempo
    Ett för det mesta glatt och gott humör
    Lugn och trygg hemmiljö

På minussidan bör nämnas:

  • Helt otillräckliga kunskaper om hur det politiska arbetet fungerar i en kommun.
    ”En blind fläck” helt klart, som tog tid att överbrygga
  • Svaga kunskaper särskilt i kommunallagen och i miljöbalken
  • Obefintligt kontaktnät
    i kommun-Sverige utöver min 4 kommuner,
    i SKL (
    Sveriges Kommuner och Landsting)
  • Vissa sämre/svagare personliga egenskaper
    Tidsoptimist
    Har lite för bråttom
    Dåligt tålamod
    Ointresserad för detaljfrågor
    Lite slarvig

 

Hur gick då arbetet med att primärt skapa BMB-organisationen?

Nu många år efteråt kan jag konstatera att uppstartsprocesserna och tidsplanerna fungerade väl och höll med att skapa alla underlag för de kommunala beslut som behövdes för att bilda en gemensam nämnd och förvaltning med Lindesberg som värdkommun.

Lösningen var nästa helt unik för dåvarande kommun-Sverige och intresset från andra mindre kommuner och från SKL visade sig bli mycket stort. Efter att BMB-organisationen drog igång 2004-01-01 besökte jag personligen ett 20 tal mindre kommuner och tog vi emot studiebesök från ungefär lika många. Erfarenheterna från de aktiviteterna kan i korthet sammanfattas med att

  • Ledande politiker och chefstjänstemän hyllade upplägget och önskade få tillstånd något liknande helst så fort och så enkelt som möjligt. Det viktigaste argumentet för den nya organisationen var starkt ökad tillgång till nödvändig kompetens inom BMB’s alla delområden. Vissa möjligheter till rationalisering kan nog också vara ett argument fast det sällan togs upp i diskussionerna.
  • Däremot var lokala bygg/miljönämnds politiker mycket svala till förändringen.
    Man kallade motståndet för ”en försvagade lokal demokrati”
    Själv tolkade jag motståndet i första hand som en rädsla att bli av med viktiga uppdrag och ekonomiska ersättningar.

 

Hur gick då arbetet med att driva och organisera arbetet i den nya BMB-organisationen?

För mig på det personliga planet var det här jag la ned min största energi och där jag hade mina starkaste ambitioner att få tillstånd något unikt och välfungerande på många plan.

Jag satte mina mål högt (kanske väl högt) och ville hitta, skapa och utveckla:

  • Sveriges mest välfungerande och effektiva kommunala myndighetskontor inom våra kompetensområden,
    med dom nöjdaste medarbetarna och
    de nöjdaste myndighetskunderna
    Allt detta i ärlig samklang och förtroendefullt samarbete med våra nämnpolitiker i första hand och med kommunledningarna i andra hand.

 

Hur gick det då när jag nu tittar i backspegeln?

Vad gick riktigt bra?

Jag är absolut gladast och stoltast över hur jag med hjälp av min egen ledningsgrupp (stadsarkitekt, miljöchef och mätningschef) samt andra särskilt utvecklings-engagerade arbetskamrater lyckades med målet att få ”de nöjdaste medarbetarna i Sverige”
Omöjligt att mäta såklart men riktigt många av oss hade absolut den känslan för det mesta.
Tack vare ökad effektivitet med god ekonomi så kunde vi satsa stort och brett på kompetensutveckling i våra yrkesroller för alla medarbetare.
Stora insatser gjorde kring teambuilding som det kallas nuförtiden
Studieresor och gemensamma fester och aktiviteter hjälpte också till för att närma sig detta mål.

Det var också tydligt hur mycket lättare det blev att rekrytera nya duktiga medarbetare i takt med att kunskapen om BMB som en välfungerande modern arbetsplats blev mer känd.

Vad som också blev mycket bra var det goda samarbetet med kommunchefer och andra ledande tjänstemän i de 4 kommunerna.

Jag är också nöjd med hur arbetet med vår egen nämnd kunde byggas upp med stort förtroende mellan mig personligen och nämndens ledamöter. Bland annat valde jag att vid alla nämndens sammanträden vara min egen nämndsekreterare där jag kunde fungera som en bra trygg brygga mellan våra tjänstemän när de redogjorde för sina ärenden och beslutsförslag och nämnden.

Vad gick sämre?

I skarp myndighetsutövning förekommer givetvis jobbiga och mycket störande ingripanden mot företag och enskilda. Livsmedelskontrollen t.ex. skärptes rejält straxt efter BMB`s bildande vilket skapade många konflikter med verksamhetsutövare i den sektorn. Massmedia beskrev ofta vår verksamhet på ett okunnigt och negativt sätt. Jag och vi hade ofta svårt att pedagogiskt och klokt förklara våra ageranden. Kommunledningarna uttryckte inte sällan ett missnöje med hur vi jobbade. Detta gällde särskilt när vi kritiserade kommunernas egna livsmedelslokaler och tillsynsobjekt.
Trots intensivt arbete med vår egen pedagogik och arbetssätt lyckades den här typen av motsättningar inte helt överbryggas.

Vad gick riktigt dåligt?

Jag hade redan från dag ett tydligt beskrivit för respektive kommunstyrelse och då särskilt för respektive ledande kommunalråd att BMB måste stå helt fri från kommunen som verksamhetsutövare inom inte bara livsmedelssektorn utan såsom myndighetskund inom bygglov, handikapanpassningsfrågor, parkeringsfrågor mm. Detta synsätt respekterades ”för det mesta” och av ”de flesta”.

Trots att BMB´s egen nämnd tydligt stöttade vår självständighet ökade missnöjet i värdkommunen radikalt efter byte av ansvarigt kommunalråd. Trots goda föresatser från både min och hans sida (tror jag) gick motsättningarna inte att överbrygga. Detta ledde 2010 till att jag tvingades att säga upp mig, visserligen med mycket goda ekonomiska kompensationer men ändå i praktiken mot min vilja.

Därefter har jag ingen möjlighet att på ett entydigt sätt veta om BMB´s självständighet blivit försvagad men jag tror tyvärr att så blev fallet.

Sammantaget

Jag är numer både glad och stolt över att jag lyckades hitta rätt i min nya yrkesroll som kommunal myndighetschef. Jag ångar inte mycket men jag saknar många av mina medarbetare ofta.

 

”Back to basic”

Nu våren 2020 har jag jobbat som timanställd förrättningslantmätare vid Lantmäteriet i Falun i ca fem år och har just avslutat mitt allra sista lantmäteriärende.

 

Allmänna slutord om kommunal myndighetsutövning typ BMB

Jag vill sluta min epistel med att med de erfarenheter jag fått av ganska många år med kommunal skarp myndighetsutövning höja ”ett varningens finger” mot hur Sverige fungerar just i dessa sammanhang. Det är ju lätt att bli hemmablind och jag försvarade länge hur vårt svenska system fungerade. En ”ögonöppnare” blev i samband med en granskning av hur Sveriges livsmedelskontroll fungerade då jag fick tillfälle när EU-tjänstemännen granskade BMB att ha långa och nyttiga samtal med personer från andra europeiska länder.
Samtliga var i hög grad förvånade över hur våra kommuner kan vara huvudmän för myndighetsutövning där kommunen själv är själva tillsynsobjektet i mycket stor omfattning. Kommunerna har ju de flesta restaurangerna, köken mm samt söker de flesta byggloven mm.
Ju längre tiden gick desto mer kritisk till upplägget blev jag, vilket också blev mitt fall och idag kan jag helt klart bara konstatera att det svenska systemet med kommunal myndighetsutövning absolut har alltför många olösta jävsfrågor. Detta är något för våra rikspolitiker, SKL mfl aktörer att jobba vidare med.

 

2020-04-

e-post: matst.larsson@ telia.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *