Vem ska betala för de som gör fel?

Innan sommaren så deltog jag i en workshop för ett Vinnova projekt som Hemsö är delaktiga i. Ett projekt som handlar om att främja, det vi i projektet kallar för, “restorativa arbetsplatser” och där fokuset mer specifikt har varit utemiljöer och förädlingen av dem. Under workshopen så kom två uttryck upp som jag snappade upp direkt och som jag fick mig en funderare kring som jag vill dela med mig av.

Det ena uttrycket var “Det är lika dyrt att göra fel som att göra rätt från början” och det andra är “Det är sju gånger dyrare att göra fel och rätta till misstaget än att göra rätt från början”. Betydelsen av de båda uttrycken är helt enkelt att säkerställa ett långsiktigt tänk med det man gör, att man fångar upp de behov och problem som finns samt kommunicerar transparent med berörda parter för att ta rätt beslut och implementera rätt åtgärder/lösningar. Detta är ju ett återkommande problem som vi både läser om, erfar i våra egna bolag och ser exempel på runt omkring oss. Det ena uttrycket kan man tänka sig syftar till ett företag och organisationer som arbetar självständigt. Det är lika dyrt att göra rätt som att göra fel för det enskilda bolaget. Det andra syftar mer till samhället i stort. Gör ett företag, organisation eller staten självt fel så kan kostnaden sprida sig långa vägar till andra delar av samhället och bli en samhällsekonomisk kostnad.

Det är tyvärr svårt att göra rätt. Något som behöver ändras på och förmodligen kommer förändras när fastighetsmarknaden blir mer och mer blir konkurrensutsatt. Att det helt enkelt blir svårare att göra stora avkastningar utan att behöva lyfta något finger. För så har det sett ut under en längre tid.

Problemet med fastighetsmarknaden idag är, skulle jag säga, bristen på samhällsansvar vilket leder till att man fokuserar på sådant som just ger så hög avkastning som möjligt nu istället för långsiktig avkastning i framtiden där hela samhället gynnas. Det säger sig självt, i hela organisationen ska marginaler finnas och många bäckar små leder till de enorma utdelningarna vi ser på börsen. Bostadsbristen som varit drivande har lett till att man stressat fram sina lösningar samt byggt och bygger om med låg kvalité, dyrt för vanligt folk, med felaktiga antaganden om vilka som ska flytta in och på platser som redan är attraktiva. Svensk folket drunknar i lån. Vi ser hur delar av Sverige läggs ner, hur äldre inte har någonstans att ta vägen från sina stora hem och hur unga blivit berövade på sin framtid. Allt detta för att vi fokuserat på stora vinster, som vår bransch fått åtnjuta i snart ett decennium och inte löst några särskilda behov eller problem.

Ett av de mest klassiska argumenten och ursäkterna, enligt mig, är att man ifrågasätter hur man ska ha råd till att göra “rätt” och att det är “ekonomin” som styr. Det ska vara lönsamt. Om det är lönsamt att göra delvis rätt och delvis fel, vilket är det som egentligen händer så är det ju inte tillräckligt bra.  Som beskrivet här så är det lönsamt att göra rätt och dyrt att göra fel, det måste det vara, eller? Om inte så är vi helt fel ute i svenska fastighetsbolag. Det omvända kan dock också vara sant beroende på vilka tidsramar man använder sig av. I vår tillväxthungriga och kvartalsrapporterande ekonomiska värld så kan man göra hur fel man vill, så länge man tjänar pengar kortsiktigt och kan få ut sina utdelningar. De som drabbas av det är de som behöver varslas och samhället i stort. Man brukar säga att vi lever i en värld där vinster privatiserats och förluster finansieras genom skattepengar. Det är nog mer än sant om man tänker efter. Vi lever idag i en värld där vi hellre främjar vinster och investeringar i “projekt” än stabila hälsosamma marknader. Det är ingen brist på pengar, bristen ligger i fördelningen av pengarna som ett verktyg för att ordna med de nödvändiga ekonomiska relationerna vi har till varandra, djuren, naturen och vår planet.

I sin om tid så kommer alla dessa frågor att besvaras. Gör vi rätt som försöker göra rätt? eller ska vi fortsätta tillåtas göra fel för att marknaden ska få vara kortsiktigt lönsam? Det kan bli sju gånger så dyrt eller mer.

Det sägs att allt har ett pris. Vad är priset för att göra fel och vem ska betala för de långtgående konsekvenserna av andras kortsiktiga vinster?

Robin Al-Salehi, Hållbarhetsförvaltare på Hemsö Fastighets AB

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *